- Project Runeberg -  Viktor Rydberg, hans levnad och diktning /
460

(1913) Author: Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Poetisk glansperiod 1875-1882 - Dikter 1881-1882

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

460 VIKTOR RYDBERG

men törnena rispade hans bröst. Då ljöd utanför fönstret
Jesu röst, som kallade honom vid namn. Johannes
vaknade. Rösten kom med vindfläkten från sjön, som rörde
och insög blomsterdoftet från slingerväxterna vid det
lilla fönstret.

Johannes skyndar ut i den daggbestänkta morgonen.
Marias och Salomes söner vandra hand i hand framåt
vid stranden av sjön. Skildringen av morgonen.
Johannes glädje att vara hos Jesus. Allt vad han ser och
hör får en djupare betydelse, när han vandrar bredvid
Marias son. Det uppstår så många känslor, så många
tankar, då han går bredvid den som han älskar.
Vingårdsflickorna räcka dem druvklasar. Vassens sus i
morgongryningen.

Johannes, »åskans son», sjunger sin faders sång, då
han med Jesus vandrar uppför berget under soluppgång:

’Vart rön att kuva honom med våld, det bjöd han hån,
och känd han var, fast zefyrn lik, i staden som åskans son/

Sjön speglande himmelen flödar ut från Gudslängtan.
Cedrarna strävande mot himlen. Gudslängtan.
Lärkans flykt mot skyn. Gudslängtan.
Röken från härdarna. Gudslängtan.

Utsikten från berget över all jorden: glädje och
ingen annan sorg än den som är efter Guds sinne.
Det är Johannes som vill plundra fågelboet.

’Johannes, en pilt
med flickans fina, milda drag, men ögat lyste vilt.’

Slår Jesus på kinden, då denne hindrar fågelboets
skövling,

’men i samma stund
gav Jesus honom famn och mund,
allt sen vart hans öga milt’.

Jesus sjunger i verkstaden med Josef om David,
ättefadern, och Goliat, huru de stora falla för de små,
som hoppas och ha mod.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:18:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/warburyd/0482.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free