Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Föreläsnings- och vetenskaplig skriftställareverksamhet 1876-1884 - Uttalanden i litterära och sociala ämnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de ständiga vardagsskildringarna tröttande. »Man kunde
få för mycket av vardagshistorier,» skrev han redan år
1876 till Borchsenius - innan frågan i Sverige blivit
brännande - och fortsatte:
»Danmark och Norge stå dock med sina teckningar ur
verkligheten så till vida högt över alla andra land,
att det mesta som de i den vägen alstrat har värde,
stundom ett högt och oförgängligt värde. Men den
engelska misslitteraturen, saltad av anständighet eller
fromleri eller pepprad av brottmål, eller de gräsligt
tråkiga och enformiga tyska skildringarna ’ur livet’,
eller de på äktenskapsbrottet ständigt tuggande franska
romanerna, där vi oupphörligt möta samma karaktärer och
samma händelser, kaleidoskopiskt omskakade - nog väcka
de en önskan att få en omväxling i växtligheten på det
skönas mark.»
I ett annat brev, 21 januari 1877, heter det:
»I övrigt fägnar det mig, att du icke överdriver värdet
av de svävande skolbegreppen idealism, romantik, realism.
Varje verkligt god författare är både idealist och realist,
det ena mer, det andra mindre. Du torde lika litet som jag
gilla det slags realism i konst och poesi, som anser
människans karaktäristik, ja inneboende fantasi och
känslorikedom kunna uttömmas endast i fotografiska
skildringar av vardagsmänniskor och alldagsförhallanden.
Under skölden av en sådan realism krypa förnämligast sådana
författare, som sakna fantasi och som i böcker utmynta den
lilla världskännedom och den gnista humor, som kunna ha
fallit på deras lott. Jag önskar, att litteraturens flora
vore lika skiftande som ängarnas, framställande alla slags
känslostämningar och varje art av ideal, teende sig för
blicken än i antikens solljus, än i vardagslivets bleka
mellantoner, än i romantikens månsken. Jag älskar Goethe
förnämligast därför att han hade ögon och fantasi för allt
detta. Den oblandade realismens smör- och brödnoveller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
