Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Föreläsareverksamhet, vetenskapligt och samhälleligt skriftställeri 1884-1896 - Filosofiska skrifter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
annat väsen såsom fysiskt och omedelbarligen endast som sådant.
Analogi-slutledningar föra oss sedan till att giva en psykisk
tolkning åt kroppsrörelser. Med andra ord: det kvantitativa
spelar rollen av en hieroglyfskrift, som tolkas kvalitativt.
Hela vår sammanlevnad beror av denna hieroglyftolkning.
Såsom världslogiken, vilken står över naturprocesserna,
betecknas Gud.
Om den äldre aprioristiska metafysiken yttrar Rydberg
genom Hugos mun:
»Jag är icke anhängare av något bland hennes systemer;
jag är för skeptisk för att kunna med övertygelse omfatta
någon av de s. k. begreppsdikter, som hon skänkt världen.
Men ingen som vet vad hon uträttat, ingen som vet, huru
hon disciplinerat och förfinat kulturfolkens cerebrala id,
huru hon siktat begreppen och riktat begreppsförrådet,
huru hon eggat tänkandet på alla områden, till och med på
det naturvetenskapliga och ad interim tillfredsställt dess
enhetsbehov, skall kunna förmå sig att deltaga i
stenkastningen på henne. Jag undrar just, huru vår kultur
utan henne skulle se ut.»
Enligt vad utgivaren av Rydbergs filosofiska föreläsningar,
kandidat Höckert, påvisat, skulle Rydberg i de filosofiska
skrifterna från hans senare tid - väl företrädesvis i det
senast nämnda - intaga en mera empirisk och realistisk
ståndpunkt än i sina föreläsningar och visa sig hava tagit
starkt intryck av den nykantiska kriticismen och av den s. k.
parallellteorien; han börjar anse den mänskliga kunskapen
vara begränsad till erfarenhetens värld, utan att därför
uppgiva sin filosofis idealistiska skaplynne, i det att
idévärlden alltid blir riktmål och mönsterbild.
L. H. Åberg framhåller ock i sin uppsats i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
