Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Poetisk eftersommar 1888-1896
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
POETISK EFTERSOMMAR 1888-1895 609
Så hade ock Vapensmedens författare troget
fyllt sin plikt å tidningsbyrå eller föreläsningssal
och underkastat sig mödosamt arbete för att få
sitt verk ej blott gediget, utan väl putsat och
avslipat, men hans håg trängtade mot den fria
skaldeleken, aldrig kände han sig lyckligare än när han
fann tid och vila till att dikta. Lynnesdrag, sådana
som att »mäster aldrig vågade sig på skåltal, sedan
han en gång i Sankt Gertruds gille, vars
hedersledamot han var, kommit av sig», blygheten och
rädslan, då han skall visa sina målningar, vekheten
i förhållandet till den son som så djupt kränkt
honom - »en man som har betänkligheter mäktar
i en strid som denna icke mäta sig med den som
är utan» - äro rent personliga drag. Och även den
bekämpade häftigheten. När Rydberg låter
Gudmund säga de tvivlande Arvid och Margit: »I veten
kanske icke, att jag är en mycket häftig man,
som naturen förnekat tålamod, och jag mäktar icke
behärska häftigheten - - på senaste tiden har
hon givit sig svårt till känna; och då jag icke
låtit henne bryta ut, så har hon slagit djupare in
och förmärkes ofta som en hetsig sveda kring
hjärtat», så gav han härmed - såsom hans vänner
väl veta - ett stycke självpsykologi.
Genom många av mäster Gudmunds
uttalanden, t. ex. hans religiösa åsikter, bland annat
gensagan mot helvetesstraffen, talar Viktor Rydberg
själv; men framför allt äro de fränder i den varma
kärleken till fäderneärvda minnen - vårdträd och
annat, vid vilket kära hågkomster äro fastade,
39. __ Viktor Rydberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
