Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konstnärs egendomlighet, tagen i arf af hans lärjungar, oftast till
fromma, ibland till skada. Att påyrka ett »nationelt» behandlingssätt
inom konsten kan för öfrigt lätt nog föra till svåra öfverdrifter
– därom bär den äldre danska konstskolan nogsamt vittne
– och i afseende på behandlingssättet tro vi icke att en konstnär
kan lära för mycket af utlandet. Väl har en utmärkt dansk konsthistoriker,
Julius Lange, nyligen yttrat farhågor för att den enskilde
konstnärens individualitet skulle lida atbräck genom utländska
resor och rådt konstnärerna att mera stanna hemma och i
hemmet utveckla sin karakter. Men Rubens höll sig ej för god
att resa ner och lära af italienarne; ej häller Van Dyk – hvarföre
skulle man då vilja – om det ens vore möjligt – afstänga
den unge ämnessvennen i konstens lära från att få blicken vidgad
under stora konstförhållanden. Våra dagars lättade kommunikationer
hafva gjort konsten kosmopolitisk, i god mening, och därpå
må icke klagas, ty i tekniskt afseende och i fråga om stora idéer
kan man ju aldrig lära för mycket.
Men skall då icke – frågar kanske läsaren – det nationella
äga någon betydelse för konstnären och för publiken? Jo,
förvisso! För det första måste redan det fosterländska alltid för
hvarje fosterländskt sinne äga ett »affektionsvärde», ett värde af
samma slag som en kär familjeskatt eller ett minne efter en god
vän äger för den enskilde. Därföre måste, om också ej ur konstnärlig
likväl ur allmänt mänsklig synpunkt, de fosterländska ämnena
äga en större betydelse och ett större värde, dock märk väl
endast om de äro allvarligt uppfattade och icke blott omklädnad
för utländska motiv, så att ej dalkarlskostymen hänges på franska
bönder eller en svensk vignett sättes pä en tysk bondstugeinteriör.
– Men därtill kommer också något annat. Den ofvan nämnde
estetikern, Julius Lange, har i sitt bekanta mycket omskrifna arbete
»Om Kunstværdi» velat lägga konstvärdet i det värde, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
