- Project Runeberg -  Från vår konstverld /
38

(1881) Author: Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pehr Gabriel Wickenberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Pehr Gabriel Wickenberg.

öfverträffade alla konstverk o. s. v., och då jag åt dessa utgjutelser
svarade med ett gapskratt, återtog Wickenberg synbart misslynt:
’Skilnaden oss emellan är: att du vill konst och jag natur, men
jag skall säga dig att det ligger mera naturligt lif i denna åsnas
blick, än i de tårdränkta ögonen på dina beprisade madonnor af
Carlo Dolce och långt mera naturlig gratie i hennes små fina ben
och deras rörelser än i Fanny Elslers ben och piruetter’.»

I sin konst fortfor Wickenberg att göra stora framsteg, krönta
af ovanlig framgång. Hans år 1839 utställda målning »Vinterfisket»
- egendomligt, nog för kontrastens skull placerad bredvid
en varm ökenbild af Horace Vernet - förskaffade honom den
stora guldmedaljen och hederslegionen, och Ludvig Philip beställde
af honom för Luxembourggalleriet en ny vintertafla »Effet d’hiver»
af hvilken vi här meddela en afbild.

Tyvärr blef icke hans lycka af lång varaktighet. Öfveransträngningar
och oförsigtighet bröto hans förut redan vacklande
hälsa. Därtill kom sorgen öfver bortgången af en sjuttonårig
spansk flicka, i hvars föräldrars hus Wickenberg flitigt umgåtts
och vid hvilken hans hjärta fästs. Själf hade han yttrat i bref
till Adlersparre att han hos den spanska familjen funnit föräldrar
och ett nytt hem, att han där förtrollats af oskuldens och skönhetens
sirensånger, men tillagt att han vore så lycklig, att han
omöjligt kunde tro att detta salighetstillstånd kunde blifva varaktigt.
Och hans aningar slogo in.

Så dog den unga flickan - och så »brast den finaste strängen
i Wickenbergs själs strängaspel». Han arbetade ej längre med
samma lust. Efter en vistelse i Nizza vintern 1843-44 för hälsans
vårdande, slocknade år 1846 Wickenbergs lif i Pau. Han var då
endast 34 år, men hade hunnit inskrifva sitt namn med oförvansklig
ära i den nordiska konstens häfdaböcker. Med honom
trädde plötsligt den nyare svenska konsten in i den allmänna
europeiska utvecklingen.

38

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:38:22 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/warkonst/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free