Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Wilhelm Carl Wahlbom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Johan Wilhelm Carl Wahlbom.
medfört hos honom en säkerhet i modelleringen af figurerna, en
styrka i framställandet af kroppens enskildheter, som man återfinner
i alla hans senare arbeten. Han är den af våra målare, som är
säkrast i anatomien, som mest omedelbart studerat den nakna
människokroppen, hvadan han ock - såsom Scholander framhållit -.
var fri från de band, hvarmed klädsnitt och konstlade vapenformer
af olika slag på olika tider fjättra tecknaren af scener från historiska
perioder. Emellertid slog han härutinnan öfver och fördjupade
sig ofta - till skada för det hela - i anatomiska detaljer.
År 1838 hade Wahlbom erhållit resepension och begifvit sig
till Paris. Här hade han af en fransk förläggare erhållit uppdraget
att skaffa illustrationer från trettiåriga krigets dagar till de
skildringar af Fryxell, som denne ville utgifva i fransk öfversättning.
För detta ändamål gjorde Wahlbom en studieresa till
Tyskland, återkom med ett rikt material, men erfor kort härefter,
att hans förläggare gjort konkurs. Af illustrationerna vardt intet,
men ämneskretsen för hans målningar var nu gifven.
Han försökte sig först såsom akvarellist - allt under farhåga
för att icke kunna begagna oljefärgen - men ett möte med
O. J. Södermark, som utbrast: »för tusan, hvarför gör herrn
icke allt detta i olja!» gaf anledning till att han återvände till
oljefärgen, hälst den franske målaren Winterhalter, som då stod i
kurs såsom den förnämste porträttmålare på modet genom Södermarks
bemedling lät Wahlbom öfva sig i hans atelier. Wahlbom
och hans samtida betraktade denna ledning såsom en stor lycka,
emellertid har tecknaren af vår konsts historia, Estlander en annan
mening, han uttalar att »det vittnar godt om Wahlboms konstnärskap,
att det dåliga sällskap han i Paris haft uti Franz Winterhalter
icke lemnat några menliga spår» uti de historiebilder, hvarmed
han skapade sig sitt namn, icke blott här hemma utan ock i den
europeiska konstnärs verlden.
42
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
