Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Fredrik Höckert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Johan Fredrik Höckert.
som är gjutet öfver denna unga kvinna hvilken med öm, moderlig
blick betraktar den vaknande lilla lappen. »Vi känna så fullkomligt
med denna kärleksfulla moderlighet, som likväl har en stil,
en böjning, en vändning, som tillhör en främmande race» (Lange).
En framstående målning med lappskt motiv är »Den lappska
bröllopsfärden» (nu på nationalmuseum), ett mildt, fint harmoniskt
och dock kraftfullt stycke, «som erinrar om Rembrandts ljusare
taflor». Brudföljet ror i båten öfver den stilla fjärden, bruden
med kronan är just på väg att gå i land, mottagen af den gamle,
som svingar sin bränvinsflaska och modren som stapplar ut genom
stugdörren. Det gifves här ett intryck af de stilla, öde omgifningarne,
fullt af egendomlig poesi, »mera känd och mera ursprunglig
och äfven mera utprägladt målerisk än t. ex. i Gudes och Tidemans
berömda brudfärd».
Efter resor i Holland, Belgien och England återkom Höckert
1857 - nu en verldsberömd man - till Sverige och blef lärare
vid akademien. En studieresa i Dalarne gaf anledning till en ny
ämneskrets för målningar. »Rättvikskulla vid Spiseln- är bland
alla hans Dalataflor den mest utmärkta. Den ger ett måleriskt
uttryck för den vackra folkvisan:
»Om dagen vid mitt arbete är du uti mitt sinn
Om natten, då jag sofver är du uti min dröm
Om morgon, då jag vaknar, hvem saknar jag väl då?
Jag saknar lilla vännen, som är långt härifrå’.»
En skildrare af 1866 års utställning i Stockholm (Dietrichson)
yttrar om denna tafla hvilken där, liksom vid 1862 års
verldsexposition väckt stort uppseende:
»Man talar hos de italienske mästarne en och annan gång om
deras »gyllene» manér, om en guldton, som lägger sig glödande
och skimrande öfver föremålen såsom verkan af egendomliga ljusreflexer;
denna tafla har något af denna guldton, som här omgifver
50
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
