Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Amalia Lindegren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hon är född 1814, hade till att börja med endast – såsom
så många andra – idkat »teckning» och oljemålning såsom ett
dilettanteri, intill dess Qvarnström, som sagdt blef uppmärksam
på hennes framstående anlag och skaffade henne entré vid »fria
konsternas akademi» – ungefär ett fjärdedels sekel förr än de
»lärda» akademierna öppnade sina portar för kvinliga lärjungar.
Hennes rika anlag väckte uppmärksamhet, och snart sattes
hon genom ett resestipendium i stånd att besöka Paris, där hon
lärde dels under Leon Cogniet och – isynnerhet under
fruntimmersläraren Ange Tissier åren 1850–1854. Med Qvarnström
vistades hon sedan en kort tid i München, och därefter i Rom
och åter i Paris, till dess hon såsom en mogen konstnär återkom
till Stockholm 1856. På Qvarnströms råd hade fröken Lindegren,
som från början var porträttmålarinna, under Parisertiden äfven
vågat sig in på genren och det med synnerlig framgång. Det är
isynnerhet ett område hon med förkärlek och utmärkthet odlat,
nämligen barnaverlden, hvilken hon behandlar med en blidhet
och en mildhet som väl anstår kvinnan, men på samma gång utan
öfverdrifven känslosamhet, eljest kvinlighetens farligaste skär. Utan
att eftersträfva tillgjord »manlighet» är hon sund, och enkel –
om också något hård – i behandlingen af form och färg.
Hennes konstnärsskap, klart och lättfattligt som det är, har
därföre »lika många vänner som åskådare».
Bland de äldre arbetena af hennes pänsel, som väckt mest
uppmärksamhet, må nämnas »Enkan med sitt barn» (1853, tillhörig
Kristiania nationalgalleri), hvilken visar en fattig ung mor som
ammat sitt barn, och sedan pojken fallit i sömn, gifver sina
vemodiga tankar fritt lopp, ett arbete som räknas bland hennes mest
framstående, samt »Flickan med apelsinen» (i Nationalmuseum). Af
arbete tilllkomna efter hennes återvändande från utlandet hafva
bland andra följande väckt uppmärksamhet: Mormors öga, en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
