Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Henning Lützow D'Uncker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Carl Henning Lützow D’Uncker.
serna är ypperligt framstäld, och hvars innehåll för öfrigt bäst kan
föreställas, då man nämner en figur: en pajazzo, som har tandvärk.
Ett dystrare ämne företer hans »De försvarslösa», en gammal
blind tiggare och hans dotter inför polisen.
Att framställa taflor med massor af personer var en af
D’Unckers mest omtyckta uppgift. Sålunda har han med mycken
humor skildrat »lifvet vid järnbanestationerna» (2:dra och 3:dje
klassen; den förra å Nationalmuseum) sålunda: »Spelsalen i Wiesbaden»
(å Göteborgs Museum) med den ypperligaste karakteristik af
de olika figurer (äfventyrare, resande, spelsjuke, lättsinnige, damer
af verld och halfvérld, rouéer, likgiltige), som alla äro »tagna på
kornet» ty D’Uncker är i uppfattningen en utpräglad realist, och
därtill en djupsinnig och kvick ande. Att hans utförande icke
alltid var så säkert i detaljerna, som man kunde väntat af en mästare
af hans rang är väl sannt, men det uppvägdes af den genialitet,
som alltid hvilade öfver hans arbeten. D’Uncker var såsom
konstnär högt skattad i utlandet och hans taflor voro mycket
begärliga. Att likväl flere af hans bästa arbeten fått plats i våra
offentliga museer, därför har man att tacka hans vän, msecenaten
B. E. Dahlgren, som donerat dem dels till Nationalmuseum
dels - och öfvervägande - till Göteborgs Museum. Det var
Dahlgrens önskan att D’Uncker skulle blifva hufvudman för en
konstskola i Göteborg, men däraf vardt intet.*)
D’Uncker, som med sin hustru lefde i de bästa omständigheter
i Düsseldorff, träffades redan i början af i86o-talet af sjukdom
och slöt den 23 Mars 1866 sitt vackra konstnärslif, endast
38 år gammal.
*) I den ofvannämda taflan »Spelsal i Wiesbaden» har D’Uncker bland de
nyfikna åskådarne porträtterat sig sjelf och Dahlgren.
63
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
