Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Edvard Bergh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Edvard Bergh.
»Då han framträdde, var den tradition i afseende på uppfattningen
af vår natur, som grundlagts af Fahlcrantz, ännu härrskande,
och dennes lösning af sin uppgift gent emot naturen är väl bekant;
man försökte sammansmälta motiven ur naturen med en bestämd
förhärrskande känsla, mest af svärmisk, halft melankolisk art, utan
att bekymra sig om naturens sanna former, utan att t. ex. närmare
karakterisera trädslagen, så att björken och linden, och hvad än
löftröden hette, skildrades genom att på ett naivt vis sätta den
ena gröna pricken bredvid den andra. Mot detta satte Bergh ett
sjelfständigt studium af alla den nordiska naturens former, särskildt
trädens, och är det något träd, som han framför allt har lyckats
att aflocka alla hemligheterna i dess nyckfulla gestalt, så är det
björkens, denna för den uppsvenska naturen, särdeles Mälardalen
och Dalarne, så karakteristiska trädform, som i jämförelse t. ex.
med den danska boken är sä litet plastisk som möjligt, utan snarare
uppgår i känsla och musik, och därför icke är lätt att fästa
i objektiv form. Dessutom var Bergh en mästare både i att skildra
förgrunden, i synnerhet om den bestod af mossiga klippor, mindre
då den utgjordes af blommor och gräs, och i att lägga lufttonens
genomskinliga matta slöja öfver de fjärmare föremålen. I allt
detta har han varit banbrytare och föregångare till den i sanning
vackra utveckling, som det svenska måleriet i våra dagar tagit.
- Fosterländsk, svensk var han framför allt annat, och bäst skildrade
han för oss mellersta Sveriges landsbygd, samt framför allt
Mälar-naturen, med dess vexelrika, men icke stora, och icke på
afstånd anslående natur, der den omslutna detaljbilden är förtjusande
med alla sina insatser af himmel och vatten, af björk och
furuträd, af skog och snår, af granit och mossklädd mull, af
sammetslena gräsmattor och ängsblommor i alla färger. Liksom
Bellman var en Mälar-lyriker, så var Edvard Bergh - Stockholmsbarn
liksom han - Mälar-målare framför allt annat.»
75
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
