Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karl Gustaf Hellqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Karl Gustaf Hellqvist.
åffuoge (baklänges) pä svultna hästar, Peder Sunnanväder med en
halmkrona på hufvudet och ett söndrigt träsvärd vid sidorne.
Mäster Knut med en näfver-biskopsskruf (hufva). Och en stor
hop i larfvakläder höllo sig vara deras bilöpare. De ropte till
folket hvem de mötte och sporde om de något hade sett kung
Gö-staf eller visste hvart han tagit vägen. Ty der var kommen en
ny konung, herr Peder Kansler Sunnanväder, han ville gripa honom.
Genom norra port blefvo de införda och den ena långgatan söder
och den andra norr, till sistone in uppå stora torget och uppå
kåken der måtte de dricka bödeln till. Vordo ock många rim
uppläsna om deras färd. Kommo ock somliga rim derpå ut, att
de visa män hade heller velat blifva uppenbara förrädare än gilla
Doktor Mårten Luthers lärdom. Dessa rim vordo med mycket
skratten framförde med fastlags åthäfvor och action. Sedan
fördes de i fängelse der de blefvo hållna öfver julen och in på
nya året.»
Ämnet är, som man finner, icke mycket sympatiskt, det är
ett grymt däd, som på duken skildras, men man förstår lätt hvad
som lockat en målare af denna tids seder att välja ett sådant.
Det erbjuder nämligen en rikedom af måleriska pointer som den
skicklige konstnären ingalunda lemnat obegagnade.
Midt i taflan synes biskop Peder Sunnanväder, halmkrona
och träsvärd samt den löjliga ställningen på den hvitbruna hästen
svära egendomligt mot det sorgsna uttrycket i hans fårade ansigte,
som täljer om smärta, tillbakahållen vrede - kanske också om
misslyckad slughet. Föga bryr han sig egentligen om mängdens
hån, mera, tyckes det, om sin fallna sak. Hans drägt är målerisk,
kappan grön med hvita ärmar, benkläderna röda. Bredvid honom
rider hans olycklige kamrat, Mäster Knut, i rödt ornat och med
biskopsmössa af näfver - en hånfull antydan på den biskopsskrud
han aldrig fick bära. För honom är tydligen folkhånet det smärt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
