- Project Runeberg -  Från vår konstverld /
112

(1881) Author: Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Cederström

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Gustaf Cederström.

märksamhet, det var med en ny epilog - epilogen till Sveriges
storhetstid, som han skulle vinna ett slag på en större valplats än
Stockholms konstutställningslokaler. »Kar/ XII:s likfärd^ ären
tafla, hvars anslående, poetiska ämne och fina, melankoliska
stämning måste låta strängarne vibrera i ett svenskt hjärta. Där gå de,
så trofaste och sorgsne, Kung Karls bussar med den kära, kära
bördan. Lejonet från Pultava och Bender har stupat vid
Fre-dérikshald, nu gäller det reträtt och öfver gränsen mellan Norge och
Bohuslän bära soldaterna sin älskade anförare, där han ligger pä
båren med sluten blick och blodad panna. Det blåser kall vind,
det är ju ock decemberdag. Den sönderslitna florbehängda fanan
med »Carolus’» namnchiffer svajar ju också vidt utslagen öfver den
monark, som så ofta fört henne till seger; - och i kröken
hviner det till så att den ene soldaten har all möda ospard att
hälla hatt och kappa fast. Den lille trumslagaren bakom
fanbä-raren blåser värme i sina frusna händer så godt han kan. Uttrycken
i de olika ansigtena äro i hög grad karakteristiska; med förlåtligt
koketteri har konstnären lånat sina egna drag åt den anförande
officeren; hos den unge soldaten stående vid hufvudkudden har
han inlagt ett uttryck af varm känsla och hängifvenhet, i det han
blickar upp på konungen med tårfyld blick. Bäst uppfattad är
kanske dock den gamle fågelskytten, som med djup vördnad blottar
sitt hufvud, för »Kung Karl den unge», han »som icke kunde vika,
blott falla kunde han». I detta ögonblick glömde mannen af
folket all nöd och elände, som kungen dragit öfver landet, för den
oändliga kärlek, som han i allt fall egnat det och som det skänkt
honom åter i så rik mån. Må vara att anmärkningar kunna göras
mot enskildheter i taflan. (Hvarföre blåser det ej på fågeljägaren ?
Ar det sannolikt att soldaten, som så länge burit kungen, ännu
alltjämt blickar på honom o. s. v.?) - såsom helhet är den ett
väl tänkt, väl komponeradt, ärligt, samvetsgrannt utfördt och, fram-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:38:22 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/warkonst/0206.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free