Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Albert Edelfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och kraftiga utförande kunna vi ju lemna Afzelius’ konjektur i
sitt värde. Ett större ämne valde konstnären till 1878 års salong:
»Karl IX vid Flemings likkista», ett motiv ur den svensk-finska
historien, som väl egnar sig för konstnärlig framställning. Taflans
ämne utgör för öfrigt i dramatisk kraftfullhet, tragisk innebörd och
återgifvande af hård manlighet en motsats till den nyssnämnda
taflan af mild modersfröjd, – af ädel kvinlighet. Dess motiv
påminner ovilkorligen vid första påseendet om Delaroches berömda
Cromwell vid Karl II:s lik, med olikheten är å andra sidan äfven
uppenbar. Delaroches tafla utgår – såsom Estlander uppvisar –
från en slags filosofisk betraktelse öfver motsatsen mellan den borgerlige
revolutionsmannen och det dräpta högborna konungadömet.
Edelfelt framställer däremot med dramatisk kraft och tillika med full
enkelhet en bestämd historisk händelse: Hertig Karl har intagit Åbo
slott; Klas Fleming, hufvudmannen för det finska motståndet ligger
sedan ett år i sin likkista, men ryktet går att han ej är död, härom vill
hertigen öfvertyga sig. Han låter därföre bryta upp hans kista
för att se liket. Det sker. Ännu i döden hatar han. Han rycker
sin gamle motståndare i skägget med orden, »om du nu lefvat
hade ditt hufvud icke setat mycket säkert», men till svar får han
från Flemings stolta maka: »om min salige herre lefvat hade
hans nåde aldrig kommit här in!» Med skicklighet har Edelfelt
ställt de båda figurerna mot hvarandra. Man ser i den figur, han
gifvit af Karl, att konstnären förstår hvad han målar, hvilket gunås
icke just alla af våra dagars artister göra, det är en kar akter han här
målat, och för denna sanna karaktersbild af hertigen ursäktar
man gerna hans något vridna ställning. (Det hade otvifvelaktigt
varit naturligare – då han ju måste ses en face – om han ställts
på andra sidan om kistan.) I Ebba Stenbocks stolta, modiga skepnad
har Edelfelt framställt en storslagen bild af kvinligt mod och
trohet. Det är en lejoninna, som väl kan slås men icke kufvas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
