Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Fru Lenngrens eftermäle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mångahanda medel, genom prål, pjunk och svärmerier, men
för att bevara ställningen kräfves något annat och
mera. Det kräfves framför allt: sanning.
Fru Lenngrens dikt är sann, hennes skildring närmar
sig i hög grad det verkliga lifvet, skildrar detta i
en stil som är i hög grad enkel, och huru än tiderna
skifta blir lif dock alltid likt lif, medan åter den
poesi, som alltför mycket »omdiktar» lifvet, lätt nog
förefaller en kommande tid främmande. Fru Lenngrens
skaldelynne var fjärran från all »eterisk yrsel»
från allt »båldt och förfärligt stigande på tån».
Hon bad skaldeguden bevara sig från slikt, och hon
tillade:
»Gif mig, Apollo, den ädlare lott:
Styrka och lenhet i växlande blandning,
Tonen egentlig för koja och slott,
Klarhet och sanning.
—————————————————
Låt af exemplet mig aldrig förförd
Bryta hos grannen ett ax uppå tegen,
Blifve en rik eller knappare skörd
Alltid min egen!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
