Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Övergångstiden 1780-1792 - Fru Lenngrens epigramdikter under detta skede
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
97
Dylika ättelängder skulle kunna anföras för flere av
fru Lenngrens epigram. Den som äger någon kännedom om
olika tiders epigramdikt vet, att man där esomoftast
träffar samma typer: girigbuken, hanrejen, dumhuvudet,
läkaren som förpassar sina patienter till evigheten,
den otrogna hustrun som hycklar sedlighet, fyllkajan,
o. s. v., ungefär såsom fallet är än i dag i Fliegende
Blätters och andra opolitiska skämtblads obligata
personal av komiska figurer. Så ock hos fru Lenngren.
Här må nu givas en hastig överblick över de olika
epigrammen under detta skede.
De tidigaste - tillkomna innan hon ännu var fru
Lenngren - gälla utförandet av Glucks »Orphée och
Euridice», som uppförts första gången 1773 men
som alltjämt stod på programmet. I Euredices roll
alternerade rollens ursprungliga innehavarinna fru
Olin och fru Falck Wigert. Mamsell Malmstedt skämtar
i ett epigram Till Euredice med att framställar-innan
(antagligen fru Olin) framträdde med »en alltför vid
consideration» för att få rum på Charons färja, liksom
släpet av hennes robe de ronde bör ha inkommoderat
de sälla i den Eliseiska parken. Detta epigram
framkallade från någon beundrare ett förgrymmat svar
»Bihang till versen om Euredice», där det trånga
vett fördömes som fäst sig vid styvkjortelns vidd
och släpet, och epigramförfattaren utställes som ett
dårhushjon och ett »Olympens nöt». Några nummer senare
förekommer en Avbön till Euredice, som säkerligen
är av samma författarinna som det första, vilken här
ber om nåd, bävande för åskdundret, och förklarar:
Din styvkjol vare ära
må han i vidd och bredd alltmer föröka sig och måtte
du ditt släp i evighet få bära.
7. - A. M. Lenngren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
