Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Anna Maria Lenngrens skriftställarskap efter 1792 - »Katten och Papegojan», »Mårten Holk»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188
förlorade paradis, som samtidigt ger sig luft i ett
par idylliska dikter.1
I Katten och papegojan (1798) riktar hon i form av en
fabel ett skarpt angrepp på den frihetssträvan, som
ej vill veta av lagens helga band. Jakobinen är här
katten, som smickrar fågeln i buren och uppmanar den
att bryta sina bojor, men papegojan föredrager något
tvång framför att råka i de jakobinska klorna. Dikten
skrevs medan ännu skräcktidens blodsdåd voro i
färskaste minne.
Ett något mustigt gensvar på klandret av satirerna
i Stockholms-Posten gav hon i följande bland hennes
papper befintliga
dikt:
"Vad fan är det?" - skrek pastor Fadd
och njöt i makligt lugn den läckra morgonkosten,
i sidennattrock hemmastadd -
"vad fan står det för strunt i Posten?
Har satan åter makt med detta gamla blad?
Det tycktes på en tid ej arta sig så illa,
gav bara tidningar åt land och huvudstad,
malice i ingen enda rad,
och höll sig fredligt, fromt och stilla.
Skall ondskan där på nytt sitt huvud resa opp?
Satiren trodde jag av djävulen uppsluken:
men se! Står icke jag precis från tå till topp,
i dag livs levande på duken!
Belackarn! - Ja, det blir därvid
skall straffas - flydde han till Shetland, till
Minorca,
jag skriker det så högt som mina lungor orka,
är det en vers i denna syndatid?
Är det ett skämt i denna svåra torka?"
Hennes veterligen sista satir är det lilla
mästerstycket Mårten Holk, som offentliggjordes så
sent som 1816. Det ger
1 Stycket slog särskilt an på Franzén, som i brev till
Rutström bad denne tacka fru Lenngren för dikten:
»Jag fann det stycket för mig i flera avseenden
intressant. Jag tror icke, att alla förstå det stycket
så väl som jag. Ungefar samma tid trycktes i Åbo
Tidningar en allegori om Floden och Bäcken, vars
tanke gick ut på detsamma.» (Sverker Ek: Franzéns
Abodiktning, 1916, s. 232.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
