Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Anna Maria Lenngrens skriftställarskap efter 1792 - »Invokation»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
225
hennes sista kända dikter och utgör en hyllning till
sångens gudamakt.
Det är den ståtliga Invokation, som hon själv oriktigt
uppger vara tillkommen 1810, men som offentliggjordes
redan i november 1809. Här framlägger hon sitt
skaldeprogram och karaktäriserar sitt skaldskap.
Hon framställer sig i denna dikt såsom en ivrig
försökare i Febus Apollos tjänst och bönfaller honom
om att icke ställa henne bortskymd i hopen av den
alldagligt honom offrande hären, som han blott beskär
»lusten att dikta» och »rimmet», men å andra sidan
ber hon ock:
Lär mig att skåda vidt fjärran ifrån vägen till
ryktbarhet brant och besvärlig, icke mig tro, när
jag stiger på tån, bål och förfärlig.
Hänför min inbillning, elda min blod, giv mina
tankesprång syftning1 och styrsel; giv mig eteriska
sångarens mod, icke hans yrsel!
Icke den ton, du åt lycksökarn gav, skalbaggar lik,
som vid jordbrynet surra - kraften av sången, när
skimret drags av, bara ett hurra...
Icke den bardens, som färdig och snar sporrar
sin vingade fåle till Pinden, osar och viftar ett
rökelsekar, styr efter vinden!
Giv mig, Apollo, den ädlare lott, styrka och lenhet i
växlande blanning, tonen egentlig för koja och slott,
klarhet och sanning!
Måtte min sång i vår stojande värld väcka förfinade
känslor för nöjet, fåfängans, skrytets och höghetens
flärd ägas av löjet!
15. - A. M. Lenngren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
