Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Upsalatiden 1860-64. - Senare »Smådikter». - Namnlösa Sällskapet. - »Isblomman». - 1862 års studentmöte. - »Orchidéer». - Besök i Danmark 1863. - Snoilsky och Christian Winthers familj. - Bidrag till »Nio Signaturers» samling och andra dikter. - Utresan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
På stenkolsön och kejsarstoln
Bor hjälparn ej – men väl vid poln!
Hans hug är ren, hans sköld som soln!
Den hjälparen är funnen!
I omedelbart sammanhang med dikten lät Upsalapostens
redaktör följa en uppmaning i samma anda: Allt närmare
ryckte tiden, då Sverige och Norge måste gripa in. »Än
är det tid att hjälpa Danmark och oss själfva.»
Men de förenade rikenas ledande statsmän hade en annan
mening, och folkopinionen öfver landet gick knappast
åt samma håll som hos de unge vid Fyris.
Sången om Dannevirkes fall följdes af det djupt
gripande kvädet om Det första regementet. Skalden ser
den snöiga, blodiga kungsvägen från Dannevirke till
Dybböl såsom färgad af Dannebrog – det hvita jämte
det röda; han ger ånyo luft åt förtrytelsen öfver
att Danmarks banér sänkts från bastionen, och så
bringar han i varma ord en hyllning åt det regemente,
som skalden förklarar vara:
Ibland regementen det första förvisst,
Förty att just det vid reirätten var sist,
Och sist på sin egen begäran.
Det är något af Runebergs stil i detta.
Sjösegern vid Helgoland inspirerar honom till en gladare dikt
som utmynnar i raderna:
Den gula Elbe står i Tysklands sold
Och mumlar doft om svek och lyckadt våld,
Men mörkblå hafvet brusar Danmarks ära.
Till dessa danska krigsdikter hör ock det sköna poemet
om Storken, i hvilket revanchekänslan anknyter sig
till en berättelse om hur storken på mjölnarens kvarn i
Dybböl blifvit husvill och barnlös.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
