Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Noli me tangeretiden 1869-79. - Ämbetsverksamhet. - Samlarintressen. - Sonetter och spridda dikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hans lynne deprimerades ock under 1870-talet af hans
hälsotillstånd, hvilket långt ifrån var det bästa; han
led af svåra nervösa plågor, mot hvilka han med större
eller mindre framgång sökte bot vid olika badorter i
inland och utland; de torde, enligt hvad som senare
visade sig, ha stått i samband med den sjukdom,
som slutligen bragte honom i grafven, gallsten.
Härtill kom, att det societetslif, hans ställning
medförde, var allt annat än nyttigt för hans hälsa.
»Jag har denna vinter» – skrifver han 5 april 1870
– »tillbragt rätt svåra dagar, dignande under
societetspligter och oupphörliga indigestioner,
som nu mera ofelbart hemsöka mig efter äfven det
måttligaste offer åt Bacchus och Ceres, till hvilka
gemensamma högtidsstunder mina f. d. små idrotter
i sånggudinnornas tjänst alltför ofta tjänat till
anledning. Det ser nästan ut som om man ej fick
vara poet utan att ha dålig mage, åtminstone har
det varit enda vinsten af hvad somliga kalla mina
’framgångar’.»[1]
I april 1872 klagar han öfver sina »trasiga
nerver». Våren 1874 heter det:
»Det kropps- och själsupprifvande lefnadssätt, som jag
i vinter fört eller rättare sagdt varit tvungen att
föra, dels genom alltjämt växande ämbetsgöromål, dels
genom societetspligter, hvilka ej i mannaminne varit
så tunga som i vinter, har till den grad abuterat mig,
att jag efter slutadt dagsverke viljelöst nedsjunkit
på första bästa soffa, trots de stumma förebråelser,
som de obesvarade brefven på skrifbordet stundligen
lade mig på samvetet. Men du känner denna litania
förut.» [2]
På hösten 1874 – 28 okt. – skrifver han:
»Varbergssejouren gjorde visserligen rätt godt, så länge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
