- Project Runeberg -  Carl Snoilsky. Hans lefnad och skaldskap /
392

(1905) [MARC] Author: Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Åren 1885-1890. - Besök i hemlandet och Finland. - De sista åren i Dresden. - Diktningen under dessa år. - Uttalanden i skilda ämnen. - Hemflyttning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vara »nog starkt realistiskt i stil och diktion för
det festliga tillfället».

Han var senare, enligt hvad K. A. Melin antecknat
(1890), icke rätt nöjd med första afdelningen, som
vållat honom stort besvär, och han ansåg, helt visst
med orätt, att det kunnat vara nog med den andra.

Man har kallat Snoilsky en eftergustavian – om med
rätt eller orätt, därom kan stridas. Säkert är,
att han tagit i arf rätt mycket af den gustavianska
tidens klarhet, fina vett, dess spirituella behag
och stränga formsinne. Och i denna dikt biktar han
sin sympati för den krets, som slog ett slag för
sundt förnuft, och särskildt för den »osynliga»,
kvinnliga medlemmen i den akademiska kretsen.

        Guitarrn är stum på Bellmans fattiggraf,
        Den sprungna bågen läggs på Kellgrens kista,
        Då är det hon, som fängslar land och stad
        Med några visor i ett tidningsblad.

Snärten åt »svärmaren» Reuterholm, »ljusets fiende»,
är i någon mån orättvis; dennes förhållande till våra
vitterlekare tål att ses äfven från annan synpunkt
än den traditionella[1]; men ett poem
är ju ingen litteraturhistorisk afhandling. Med kärleksfull
pietet framtrollar skalden interiören af det hem,
där som det en gång försmädligt sades »tépresidentskan för
akademiherrarne» förde spiran.

Det är en af de vackraste hyllningar, som en svensk
diktare ägnat en föregångare, en hederssång, hvilken
verkar desto mera kraftigt som den ej blott prisar,
utan ock skildrar; den ger ett stycke


[1] Reuterholms brefvexling i
Riksarkivet lämnar därom intyg.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:19:56 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/warsnoil/0412.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free