Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Åren 1885-1890. - Besök i hemlandet och Finland. - De sista åren i Dresden. - Diktningen under dessa år. - Uttalanden i skilda ämnen. - Hemflyttning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
intryck bekräftadt, att detta stycke är n:o 1 af allt
hvad jag i poetisk berättelseväg åstadkommit»[1].
Under sådana förhållanden förstår man, att Snoilsky
missmodigt såg kritiken ställa sig jämförelsevis
oförstående, och särskildt Estlander ur rent historisk
synpunkt utdöma motivet.
Snoilsky svarade denna sin främste och eljes mest
förstående kritiker, nov. 1888:
Att Aurora Königsmark lämnar åtskilligt öfrigt att
önska har du nog rätt i; jag vill här endast försvara
mig emot att illa hafva återgifvit den historiska
bilden. Jag har aldrig menat, att hon skulle vara
strängt historisk. Händelsens yttre grundlinier har
jag respekterat, men hvad angår de inre psykologiska
momenten, har jag diktat på fri hand, anseende
det vara tillåtet med en blott och bart historisk
bifigur att tillägga henne känslor och stämningar,
som jag nogsamt vet, att hon icke ägt eller kunnat
äga. Det gäller här blott, om karaktären, så som jag
tänkt mig den, utvecklas följdriktigt. Det torde icke
hafva lyckats mig, åtminstone har kritiken varit
enig i att finna det; men detta oaktadt tror jag,
att en bland sångerna som detaljskildring betraktadt
tillhör det bästa i boken; jag menar den som börjar
»I Quedlinburg nu lifvet kryper etc..
En annan större dikt var Ginevra, som Snoilsky
redan påbörjat 1881, men som lades åsido och först
nu fullbordades. Den behandlar en gammal florentinsk
sägen, som redan Shelley börjat bearbeta, ehuru hans
poem blott föreligger som fragment. Den Snoilskyska
dikten är hållen i en stil, snarlik den som Byron
använder i sina smärre berättelser. Själfva den
gamla sägnen, fäst vid en gata i Florenz, omtalar,
hurusom Ginevra älskade Antonio Rondinelli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
