Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. Snoilskys hemkomst. De sista åren: 1890-1903. - Snoilskys personlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skapat. Jag kan ej uppräkna alla scener, som särskildt
intagit mig, men vill blott nämna Drottningens
dödsbädd, scenen mellan Yseult och Amyelotte,
Walters stämning före striden såsom särskildt
förträffliga. Äfven bifiguren, läkaren, är utmärkt
tecknad. Alltnog, ett varmt tack!
Högt beundrade han Selma Lagerlöfs fantasirika
diktning. Visserligen uppskattade han, liksom flere
andra af hans smakriktning och utbildning, mindre
hennes förstlingsverk, »Gösta Berlings saga», som
ju tjusade det stora flertalet. Men han fick snart
öga öppet för hennes betydelse. Det var novellen
»Dunungen», som vann hans hjärta, liksom den ock
gjorde andra klarsyntare, och sedan tillhörde han
hennes afgjorda vänner.
Med alla sina sympatier för det yngre släktledets
diktning var dock Snoilsky icke alldeles främmande för
hvad man skulle kunna kalla Bygmester Solness-känslan.
Trots den ödmjukhet och blygsamhet, som onekligen
utmärkte honom, kunde han nog känna en viss smärta
öfver att vara bortglömd eller undanskjuten för
»nya gudar».
Så fort blir intet glömskans del
Som ett förstummadt strängaspel –
hade han sjungit redan i sin ungdom. Och han hade
under sina sista år en känsla af att den på 1860-
och 1880-talen så omhuldade sångaren på vissa håll
ej längre betraktades såsom den mästare han var.
Ett utslag häraf var onekligen det betänkligt
lättvindiga sätt, hvarpå man i den år 1900 för
utställningen i Frankrike afsedda officiella
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
