Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allmän del - III. Ren skogsskötsel - A. Högskogsskötsel - 1. Uppdragande av skogsbestånd genom kultur - h. Anskaffande av plantor i och för plantering - 4. Frö- och plantsängarnes skyddande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALLMÄN DEL.
finkarter ofta i väldiga flockar och kunna, om de få vara ostörda, på kort tid
anställa stor skada ä de nysådda frösängarne, såvida dessa icke äro på något
sätt skyddade. Skogsduvor, rapphöns och tjädrar infinna sig nästan endast i de
i skogen eller hedområdena anlagda tillfälliga plantskolorna, under det att
sis-korna, som gärna avbita hjärtbladen på de nyss uppkomna groddplantorna av
tall, gran och lärkträd, kunna infinna sig litet varstädes. Tjädern avbiter
knoppar, barr och skott av de 2—3-äriga barrträdsplantorna, och man har sett
exempel på att i tillfälliga plantskolor varenda planta blivit avbiten.
Svärast är det att freda de ute i skogsmarken anlagda tillfälliga
plantskolorna för dessa fåglarnes angrepp. Dels äro fåglarne där djärvare, dels har man
icke samma resurser att skydda sängarne, som när det gäller fasta plantskolor.
Att efter sådden täcka sängarne med granris kan visserligen göra en viss nytta,
men dä riset måste borttagas dä groddplantorna bryta igenom jordytan, är detta
skydd ej tillräckligt.
Genom att över sängarne spänna trådar, i vilka vita pennfjädrar eller
tygremsor äro fästade så att de lätt svaja för vinden, kunna fåglarne för en tid
bortskrämmas, men vanligen komma de snart nog underfund med det ofarliga
i denna tillställning och bry sig ej därom. Mot de mera skygga fåglarne,
såsom duvor och tjädrar, är denna anordning dock ofta tillräckligt verksam.
Fullt effektivt skydd mot fåglar kan endast vinnas genom att över sängarne
lägga ramar, å vilka spikats antingen ett tämligen finmaskigt ståltrådsnät eller
tätt med träspjälor. De sistnämnda äro att föredraga, emedan de även kunna
tjäna till skydd mot solbestrålning, frost m. m. De med ståltrådsnät överspända
ramarne kunna visserligen även användas för sistnämnda ändamål, om man över
dem lägger granriskvistar eller mossa, men de medgiva de små gnagarne, som
tilläventyrs också finnas i närheten, att i skyddet av denna betäckning, utan oro
för sina fiender, bedriva sitt förstörelseverk. Spjälramarne kunna om aftnarne
resas pä kant för att medgiva ugglorna att hålla ett vaksamt öga på gnagarna.
Som dessa ramar äro tämligen svåra att transportera, bliva de i regel
användbara endast i de fasta plantskolorna.
Ehuru en hel del insektarter hämta sin näring av våra skogsplantor och
därigenom bliva mer eller mindre fördärvbringande för dessa, kan man dock
icke säga att våra plantskolor äro i högre grad utsatta för sådan skadegörelse.
I södra delarne av landet kunna dock ollonborrlarverna anstifta mycket ont
genom att aväta plantrötterna, och larven till fjäriln Noctua segetuvi dödar
stundom bokens groddplantor genom att aväta stängeln vid rothalsen. I övrigt
angripas de mera försigkomna barrplantorna stundom av snytbaggar, varjämte
bladätare (släktena Haltica och Chrysomela) samt flera arter _//’<7r//lärver fräta
på lövträdens blad. Vissa är kunna bladlöss eller sköldlöss uppträda i större
mängd och välla plantorna avbräck.
Ollonborrlarverna äro utan tvivel de insekter, som anställa största skadan i
plantskolorna i södra delarne av landet. Tyvärr finnes intet fullt effektivt
medel att skydda plantorna från detta gissel. Såsom förebyggande åtgärder kunna
angivas:
— 172 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
