Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allmän del - III. Ren skogsskötsel - A. Högskogsskötsel - 2. Beståndsvård - b. Gallring - 8. Gallringarnes praktiska utförande - 9. Gallring i olikåldriga bestånd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALLMÄN DEL.
utsläpas. Då man kommit längre in i beståndet, fällas träden mot den
ogallrade delen av detta och så, att omärkta träd ej skadas. Det blir på detta sätt
lättare att utsläpa de fällda stammarne i den redan gallrade delen av beståndet,
där de efter hand upphuggas i lämpliga sortiment. Vid senare gallringar, då
beståndet mera utglesnats, kan upphuggningen ske vid stubben.
Efter genomhuggningen är det tillrådligt att revidera gallringsområdet.
Även vid en noggrann och omsorgsfull märkning glömmes alltid ett eller annat
träd, som bort huggas, och man kan vid en sådan revidering rätta månget
missgrepp, vilket om det förblivit obeaktat kunnat vålla skada eller förargelse.
Till slut må påpekas önskvärdheten av att snarast möjligt fä ut
gallringsvirket ur skogen. Får det kvarligga allför länge, blir det lätt tillhåll för en del
skadeinsekter, särskilt barkborrar, som kunna utgöra en bestämd fara för det
kvarstående beståndet. Virke, som måste lämnas kvar över en sommar, bör efter
fällningen randbarkas till motverkande av denna fara.
9. Gallring i olikåldriga bestånd.
Vid det föregående dryftandet av de till gallringarne hörande spörsmålen
har hänsyn företrädesvis tagits till likåldriga eller nära likåldriga bestånd. Vi
hava därvid utgått ifrån, att en i möjligaste män likformig fördelning och
utveckling av beståndets tillväxtkraftiga och välformade stammar bör eftersträvas.
När det gäller gallring i olikåldriga bestånd, tillkomma en del nya synpunkter.
Visserligen böra även inom de olikåldriga bestånden de mest välformade och
utvecklingsbara stammarne gynnas på de sämres bekostnad, men de förhållanden,
under vilka de enskilda träden i beståndet få utveckla sig, äro så väsentligt
mera skiftande i det olikåldriga beståndet än i det likåldriga, särskilt med hänsyn
till belysning och exposition, att gallringstekniken måste inrymma flera hänsyn
då det gäller de förra än i fråga om de senare. De i och för sig ganska
komplicerade förhållandena i de olikåldriga bestånden bliva detta ofta i än högre
grad därigenom, att i dylika bestånd vanligen 2—flera trädslag äro företrädda.
Att för de fullt olikåldriga biandbestånden uppställa några allmänna
grundprinciper för gallringarnes utförande låter sig knappast göra. Däremot kunna i fråga
om rena, olikäldriga bestånd, liksom också för tvååldriga eller gruppvis
olikåldriga biandbestånd, åtminstone vissa direktiv anföras.
Den tvååldriga beståndsformen, som oftast är sammansatt på det sätt, att
ett ljusälskande träd bildar överbeståndet, ett skuggfördragande trädslag
underbeståndet, erbjuder från gallringssynpunkt inga särskilda svårigheter, då man
åtminstone under en viss period av beståndsutvecklingen kan betrakta
överbeståndet och underbeståndet var för sig såsom ett rent likåldrigt bestånd.
Gallringen kan i vardera föras efter samma huvudprinciper, som inom ett likåldrigt
bestånd av motsvarande ålder. Dock mäste förutsättas, att överbeständet gallras
hårt, ty i annat fall förmår underbeståndet ej i längden uthärda beskuggningen.
Gallringen i underbeståndet får mest gå ut på att upplösa för tätt stående
grupper, varvid företrädesvis svaga och missformade individ uttagas. Emel-
— 262 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
