- Project Runeberg -  Skogsskötsel : handledning vid uppdragande, vård och föryngring av skog /
320

(1914) [MARC] Author: Anders Wahlgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allmän del - III. Ren skogsskötsel - A. Högskogsskötsel - 3. Avverkning och skogsföryngring - c. De särskilda skogsbrukssätten - 3. Traktblädning eller luckhuggning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ALLMÄN DEL.

skärgårdar eller i övrigt där berghällar och grunda jordmåner omväxla med
fläckar eller stråk av djupare, lerartade jordmåner.

Inom skyddsskogsområden.

Inom skogar, som förut genomgåtts av planlösa huggningar och där
bestånden på denna grund äro luckiga och söndertrasade. Genom borttagande av
storkroniga träd, som överskärma lovande ungskogsgrupper, genom
kanthuggning kring fläckar, där plantor börjat spira upp, samt genom markberedning å
kala, förvildade luckor kunna dylika vanvårdade skogar överföras till mera
ordnade förhållanden och antaga en typ, som nära överensstämmer med den vid
traktblädningen eftersträvade.

Inom hagmarker.

Inom trakter, där återväxten å större föryngringsytor visat sig starkt lida
av torka, frost, ogräsväxt samt insekt- och svampangrepp och detta ej berott
av felaktigt förd avverkning eller bristande beståndsvård.

Däremot kunna vi icke finna några vägande skäl tala för ett allmännare
omförande av jämna, växtliga, likåldriga tallbestånd eller barrblandsbestånd å
medelgoda boniteter och något så när jämna terränger till olikåldriga genom
denna föryngringsmetod. Någon överlägsenhet beträffande virkesproduktionens
storlek eller kvalitet hava de olikåldriga bestånden ej bevisligen medfört i
jämförelse med de likåldriga, och då de förstnämnda för att skänka fullgott resultat
förutsätta betingelser, som i vårt land oftast ej stå till buds, torde det vara skäl
inskränka metoden till ovan berörda tillfällen.

Redan i det föregående har antytts, att luckhuggningsprincipen leder sitt ursprung
från Mellaneuropas bergstrakter. Den tillämpas allmänt för gran, bok och silvergran i
Böhmen, Baden, Bayern, Schweiz, Franska Vogeserna m. fl. ställen, men sättet för
huggningarnes utförande växlar något i olika trakter. I Frankrike, Badiska
Schwarzwald och i Schweiz inledes föryngringen städse på större ytor,1 ungefär liknande en
tät fröträdsställning. Först när återväxt börjar inställa sig i grupper eller å mindre
ytor sker en gruppvis utglesning av det överskärmande beståndet för att skänka
plantorna erforderligt ljus. I Bayern sker upptagandet av de små föryngringsluckorna i
förut endast svagt gallrade eller t. o. m. ogallrade bestånd, varvid antingen fröträd
lämnas kvar på luckan eller denna kalhugges. De uppkommande återväxtgrupperna
tillföres sedermera erforderligt ljus genom kanthuggningar antingen i form av en
småningom skeende utglesning av hyggeskanten eller dennas fullständiga avverkning på en
viss bredd kring förvngringsytan. Den bayerska metoden, vilken närmast utformats av
Prof. Gayer, kan man således säga vara en fullt typisk luckhuggning, under det att
t. ex. den schweiziska mera närmar sig ti-akthuggning med fröträdsställning.

I senare tid har framkommit en ytterligare modifikation av luckhuggningsmetoden
genom den av Prof. C. Wagner2 föreslagna föryngringsmetod, som han givit namn
av »Blendersaumschlag» och som skulle kunna översättas med kantblädningshuggning.
Wagner bygger sin princip på möjligast bästa utnyttjande av de för föryngringen
gynnsamma meteorologiska faktorerna. Dessa anser han föreligga, om huggningen föres
från norr till söder. Hans metod omfattar tre efter varandra följande huggningar.
Först utglesnar han något olikformigt ett smalt bälte i norra kanten av det förut slutna
beståndet för att framkalla det första gruppvisa plantuppslaget. Vid nästa huggning

1 Se Prof. A. Engler, Aus der Theorie und Praxis des Femelschlagbetriebes.

2 C. Wagner, Die Grundlagen der räumlichen Ordnung im Walde, samt D:r A. Cieslar, Wagners
Blendersaumschlag. Centr:blatt f. d. gesamte Forstwesen, h. 2 1910.

— 320 —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:20:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/waskog/0328.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free