Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allmän del - V. Skyddsskogsskötsel - d. Skogseldarne och åtgärderna till deras bekämpande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skogseldarne och åtgärderna för deras bekämpande.
Men i stället kvarstår faran längre, ja nästan under hela sommaren, om året är
torrt, ty det ofta rikliga täcket av lavar blir då allt fortfarande lätt antändligt,
i synnerhet i soliga och därför torra sluttningar, på berghällar o. d. ställen.
Först fram i augusti, då stark daggbildning plägar inträffa, kan man vara
någorlunda lugn för skogseldar, ehuru de ingalunda äro alldeles uteslutna.
Att skogseldarne i norra Sverige äro både talrikare och få en större
omfattning beror, utom av sistberörda förhällande, även därav, att folk mera
allmänt måste Övernatta i skogarne eller vid raster upptända eldar mot myggen,
varjämte befolkningens gleshet gör det svårt att upptäcka och hejda uppkomna
skogseldar redan innan de nått större omfattning. Vidden av den skada
skogseldarne åstadkomma beror av markbetäckningens och ståndskogens beskaffenhet,
i det att eldens våldsamhet bestämmes av de rådande förhållandena i dessa
hänseenden. Man kan nämligen skilja på löpeld, som företrädesvis håller sig till
markvegetationen, och toppeld, som härjar i själva skogsbeståndet. De genom
dessa olika slag av eldar uppkomna förlusterna bli naturligtvis högst olika stora-
Löpelden uppträder i terränger, som
äro beklädda med markvegetation av så
torr beskaffenhet, att den kan brinna. Om
skogsbestånd ej finnas eller om de
förefintliga bestånden rensat sig så högt upp
på stammarne, att elden ej når upp till att
antända det kvarsittande grenverket, kan
löpelden stryka fram över en trakt utan att
anställa synnerlig skada å själva skogen.
All befintlig plantåterväxt förstöres
emellertid. Är markbetäckningen yvig och torr,
kan dock löpeld skada framförallt yngre
men även äldre skog, emedan hettan blir
så stark att barken ej förmår skydda de
ömtåliga kambiumlagren utan dessa skadas,
så att träden förr eller senare torka och dö.
Trädslag med nedtill särskilt tjock bark äro
härvid mera motståndskraftiga än sådana
med tunn bark. Av våra vanliga trädslag
äro således tall, ek, asp och masurbjörk
mera härdiga mot löpeld än gran och bok.
Då barkens tjocklek tilltager med åren, äro
gamla träd alltid mera skyddade mot
löpeldens åverkningar än yngre. Själva
marken skadas i de flesta fall rätt föga av
löpelden. Visserligen förtäres en del av humuslagret och å mager, lätt uttorkande
mark är detta utan tvivel menligt, men å andra sidan fä en del onyttiga
ogräsväxter och försumpningsmossor även stryka med, och om det förefintliga
skogsbeståndet undgår att antändas, ersättes snart nog det förstörda myllagret genom
ett nytt strötäcke. Om elden på sin väg anträffar uttorkade mossar, kan löp-
- 387 -
G. Schotte foto.
141. Brandskada å tall.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
