Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Speciell del - 3. Blandbestånd av tall och gran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blandbestånd av tall och gran.
äldre gran finnas inom beståndet i större utsträckning än önskvärt, bör den före
huvudavverkningen strängt efterhållas, emedan dess alltför starka föryngring å
ifrågavarande marker måste anses förkastlig.
A våra kuperade moränmarker, där båda trädslagen merendels visa ungefär
samma trevnad, är det väl i de flesta fall för vårt skogsbruk lämpligast att
framkalla och bibehålla en något så när jämn stamvis blandning av de båda
trädslagen, dock så, att tallen hålles såsom i huvudsak dominerande. För
vinnande av detta mål kan förordas, att vid föryngringshuggningarne ställa
övervägande antal frö träd av tall och endast spridda sädana av gran, varvid utväljas
träd, som förut stått något fritt eller eljes ha förutsättningar för att motstå
vindarne. Erfarenheten lär nämligen, att granen å dylika marker i allmänhet
självsår sig rikligare än tallen och att mer än tillräcklig återväxt av gran
uppkommer efter enstaka frö träd jämte självsådden från hyggeskanterna. Under
uppväxttiden måste man vidare genom röjningar och gallringar reglera
förhållandet mellan de båda trädslagen i önskvärd riktning.
Inom Bergslagerna och angränsande landsändar har ett liknande behandlingssätt
av barrblandskogarne å de bättre skogsmarkerna varit länge använt. Ett antal år fore
föryngringshuggningen har uttagits det mesta av granen och de grövsta tallarne samt
kvarlämnats alla växtliga timmerämnen av tall. Sedan dessa utväxt till timmer, har
avverkning med kvarlämnande av lämpligt antal fröträd skett, varefter antingen sådd
med tall- och granfrö ägt rum under fröträden för att underhjälpa självsådden eller
hjälp kultur inom den naturliga tallåterväxten skett med granplantor. Någon gång hava
fröträden, om de från början varit unga, fått växa in i det nya beståndet för att i
framtiden bilda grovt gagnvirke. I många fall har på detta sätt en ganska
ändamålsenlig beståndsblandning uppstått, varvid tallen kommit att bilda det egentliga
huvudbeståndet och granen företrädesvis blivit hållen inom de behärskade stamklasserna.
Gallringarne och ljushuggningar ne inom de blandade bestånden äro alltid
förknippade med större svårigheter än då det gäller de rena. I varje fall måste
man först göra klart för sig, vilket trädslag man företrädesvis vill överhålla till
slutavverkningen. Såsom av det föregående torde ha framgått, är det inom de
likåldriga beständen i de flesta fall tallen, som bör bilda den övervägande delen
av föryngringsbeståndet. Enligt de gjorda tillväxtundersökningarne behöver
tallen, åtminstone i södra och mellersta delarne av landet och å medelgoda
marker, avsevärt längre tid än granen för att nå timmerdimension. Det är då
ganska naturligt, att man så att säga »gömmer honom till sist», under det att
man genom föravverkningarne utnyttjar granens starkare produktionsförmåga.
Detta är ju så mycket lämpligare, som granens smådimensioner finna lättare
avsättning än tallens, och det t. o. m. ofta kan vara ekonomiskt berättigat, att
avverka granen redan då den nått pappersmassadimension.1
Under omloppstidens första hälft böra gallringarne gå ut på att utbilda en
god stamform hos tallen samt att upplösa för tätt stående grupper av
granen-Vid de första gallringarne uttagas först och främst de förvuxna vargtyperna av
tall, i synnerhet de som överskärma växtliga unggranar, vilka härigenom bli i
1 Lovén, Tallens och granens tillväxt i Värmland, sid. 15.
— 527 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
