Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hassan repslagare. Med 9 teckningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig öfver, hur präktigt Hassan hade det, och hur
väl han förstått att inrätta allting åt sig.
När de så njutit af hans gästfrihet i åtskilliga
dygn, skulle de omsider fara hem, och sedan de
intagit den storartade afskedsmåltiden, satte de sig
på landthusets tak för att en stund förfriska sig
med frukter och vin, innan de i sin värds sällskap
stego upp på de ädla persiska hästar, som han låtit
sadla för återfärden.
Som de nu sutto där och med välbehag insögo
de friska dofterna från trädgården och talade om
ödets växlingar, kunde Saadi icke afhålla sig från
att yttra sina innersta tankar.
— Min kära vän, sade han till Hassan, vi glädja
oss af allt vårt hjärta åt din lycka, men säg oss
nu i förtroende, om den ändå inte härleder sig
från de fyrahundra sekinerna och inte från bly-
stycket? Du hade väl ännu icke hunnit göra så
stora affärer, då vi de två första gångerna kommo
och hörde oss för, hur det gått dig, och därför
ville du icke vara meddelsam. Bli nu inte ond
på mig, men jag har så svårt att tro på allt det
underbara, du berättat oss.
Hassan blef icke ond, men Saadis misstro så-
rade honom i alla fall rätt djupt, och han kände
sig hedröfvad öfver att icke kunna bevisa sina ord
på annat vis än genom försäkringar om sin san-
ningskärlek. Stämningen blef därför ganska tryckt,
ända tills deras uppm ärksam het väcktes af skrik
och oväsen i närheten.
Det var Hassans barn, som stojande sprungo
hem ifrån skogen, de mindre trängande sig kring
den äldste, som bar på ett underligt, rundt fö-
remål.j
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
