Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skildring af jernvägslinien Herrljunga — Wenersborg — Uddevalla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Före 1834 års brand voro gatorna mycket smala och några åtgärder i
sundhetens och trefnadens intresse icke vidtagna. I östra och vestra stads-
delarne förekommo verkliga »hängflyn» tillföljd af markens vattensjuka
beskaffenhet. Öppna, breda och djupa diken, endast der och hvar öfvertäckta
med jerngaller, omgåfvo platsen för nuvarande kyrkplantaget, hvilka derjemte
oftast voro fulla af ett, i brunt och grönt skiftande, orent vatten.
För aflopp af regnvatten var föga eller intet sörjdt och omkring stora
torget bildade sig efter några dagars höstregn betydliga vattenmassor.
Före ofvannämnda brand voro inga offentliga promenadplatser eller
planteringar anordnade. Det nuvarande vestra plantaget var å 3:ne sidor bebyggdt,
hvilket delvis äfven var förhållandet med den 4:de, mot kyrkan vettande, sidan.
Bland de byggnader, som här förekommo, må nämnas den s. k. »Storskolan»,
en envåningsbyggnad af sten, belägen i nordvestra hörnet.
Gatubelysning saknades helt och hållet, man trefvade sig fram i mörkret
eller medhade en lykta med en ljusbit uti, ty fotogén och gas kände man
ännu icke till. Åtskilliga år senare åstadkoms här belysning å gatorna medelst
olja i s. k. Argandska lyktor intill 1865, då detta belysningssätt utbyttes mot
gasbelysning.
Om vattenledning hade ännu ingen drömt, man drack och använde för
hushållsbehofven vattnet sådant det hemtades från brunnen eller Venern. Några
ledningar för bottensyrans aflägsnande från tomter och gator voro icke
påtänkta och inga reflexioner förspordes angående den osundhet, som måste blifva
följden, då svinkreatur uppföddes och göddes i, snart sagdt, hvarje gård, der
dessutom en mängd orenligheter alltför länge fick qvarligga.
Något egentligt hotell för resande fanns icke, men deremot var ej långt
emellan krogarne, hvilkas innehafvare benämndes traktörer och utskänkte den
svenska nektarn sådan den kom ur bränvinspannan.
Under de senare åren har Wenersborg icke gått synnerligen framåt.
Storstadslika byggnader resa sig dock här och hvar och ehuru det gamla talet
ännu besannar sig att Wenersborg utgöres af ett stort torg, hvaromkring en
liten stad blifvit uppbyggd, så får man dock med glädje bevittna, att år från
år torgets proportion jemfördt med stadens bli allt mindre.
Vid en aldrig så flyktig promenad lägger man märke till de ofta ganska
ansenliga butikerna, till telefontrådarne, som korsa hvarandra öfver hustaken
och till den jemförelsevis lifliga samfärdslen; allt vittnande om, att Wenersborg
gör ansatser för att i mångt och mycket hålla jemna steg med andra
framåt-gående städer.
Såsom säte för länsstyrelsen i Elfsborgs län finnas i Wenersborg en hel del
landsstatstjenstemän, hvars dervaro gifvetvis i ej obetydlig män ger staden en
afsevärdt ökad inkomst.
De tvenne förnämsta hotellen, »Hotell Strömmers» och »Wenersborgs
stadshus» äro båda goda, likaledes Frimurarelogens restaurant och Strömsborgs
utvärdshus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
