Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ju mera åt sist nämnda håll, och Wingård beklagade
sig öfver att icke få träffa honom så ofta som de
öfver-enskommit. —
En liten biljett från Tegnér till Hilda Wijk, skrifven
under dessa dagar, innehåller orden: »De omnämnda
rimmen medfölja. Läs och begrunda och förlåt din
stackars Es. Tegnér». Det är icke omöjligt, att »rimmen»
utgjorde dikten »Varningen». Likartade stämnings-dikter
förmådde Tegnér rätt snart betrakta med »det
konstnärliga afståndets» blick och t. ex. låta äfven en större
krets få del af dem, oaktadt de mer eller mindre intima
personliga erfarenheter, som lågo bakom. I Hilda Wijks
minnesbok skref han nu den bekanta lilla dikt, hvars
slut alls icke behagade föremålet och som äfven vännen
Brinkman fann svag:
Det gifves två slags skönhet, sköna Hilda,
en yttre, den kan konsten efterbilda,
en annan inre, hjärtat mera kär;
den är af Gud: hans bästa dikt hon är,
en dikt, af änglar som af mänskor läsen,
och återskenet är hon af hans väsen.
Lycksalig du, som bägge två förent,
hvad formen äger skönt, hvad själen rent,
beundrad, kär för landet som för staden,
en lilja, men med himmelsk dagg på bladen.
Hur himlens dotter på sin fader brås!
Ja, du är lycklig, du — men stackars oss!
Af en ung konstnärligt begåfvad dam Erica Seldener
fick Tegnér under denna Göteborgsvistelse mottaga en
dyrbar gåfva: Hilda Wijks porträtt (utfördt i svartkrita).
E. Wrangel. 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
