Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Skaldens graf». Tegnérs besök på västkusten och på Bokedal 1841
och 1842.
En stor del af korrespondensen mellan Hilda Wijk
och Brinkman år 1841 — liksom följande år — rörde sig
om den af båda så högt värderade och beundrade
Tegnér. Med honom hade båda två också glädjen att åter
träda i direkt förbindelse. Allt var ännu icke förbi,
som Brinkman så vemodsfullt skrifvit. Ånnu skänkte
skalden både dem och fosterlandet månget oförgätligt
prof på snillets upplågande kraft — i prosa än mer än
i vers. Men de mörka och svaga stunderna kommo också
igen. — Få personer hafva under dessa år kunnat följa
hans tillstånd så väl som hans två trofasta vänner Hilda
Wijk och Brinkman.
Redan 1840 var det, som vi sett, planeradt, att Tegnér
åter skulle företaga en badresa till västkusten, och när
han kom åter från vårdanstalten i Schleswig — det var
i maj 1841 — upptogs planen igen. Men så kom till fru
Wijk ett nedslående bref från biskopinnan. Vid
hemkomsten hade Tegnér ju varit svag och nedsatt, men
ganska lugn och redig. Snart hade han emellertid blifvit
oroligare, och nu fordrade han ständiga ombyten. »Hans
tillstånd är det mest egna man kan tänka sig, fullkomligt
klok och ändå en fullkomlig motsats däraf», skref hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
