- Project Runeberg -  Den Blåögda. Ur Hilda Wijks litterära minnen /
165

(1908) [MARC] Author: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

jag ännu uppbrutit det bref, hvarmed jag hugnades under
den 19 dennes. Att ej vara bortglömd af den härliga
Blåögda! af den hulda, älskvärda beskyddarinna, hvilkens
änglabild ännu dageligen så lefvande sväfvar för minsjäl,
är en af de skönaste njutningar, som ännu vid min
lefnads-afton tröstar mig öfver så många ålderdomens
skröpligheter. Om jag beklagade mig öfver dem, kunde man
ganska rättvist fråga mig: »Hvarföre har du med nöje
lefvat sd länge? Hvarför älskar du ännu så uppriktigt
aftonrodnaden af en skön dag?» Nej, jag tackar ännu
dageligen försynen för den sällhet jag under hela min
lef-nadsbana njutit inom det inre, det sedliga lifvet; kanske
i rikare mått än de fleste. Ty till faddergåfva skänkte mig
nornorna den skönaste talang att med uppoffrande
hän-gifvelse kunna älska och vörda så många af de bästa
människor, med hvilka jag alltid varit lycklig nog att stå i de
närmaste förbindelser. »Detta är verkeligen din största,
mest utmärkta talang», sade mig grefve Trolle
Wachtmeister, när vi i fjol åter råkades, »och ditt hjärta har det
trognaste minne jag någonsin känt.» — Döm då själf, min
ädla, oförgäteliga välgörarinna! hvilka heliga åminnelser
hos mig Hildas blotta namn och dess ännu ej mörknade
hårlock hos mig uppväcker! Med en snart döendes
uppriktighet nedlägger jag ännu i denna stund för edra fötter
samma hyllning af vördnad och innerlig tillgifvenhet som
i de sötebrödsdagar jag tillbragte inom ert trefliga hem;
som när jag med alldeles föryngrad lefnadsnjutning
diktade de blåögda skaldestycken, hvilka jag själf ännu med
uppbyggelse läser, och därvid påminner mig, huru Marie
hade riktigt medlidande med mig, när ni återkom några
dagar senare, än vi’hade hoppats, och hon ändteligen på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:21:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/weblaogda/0179.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free