- Project Runeberg -  Folkdiktning, visor, sägner, sagor, gåtor, ordspråk, ringdansar, lekar och barnvisor /
134

(1880) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Då jag var dräng, tjente jag samman med en dräng,
som var från Vinslöf i Vestra Göinge härad. Der i
trakterna (han kunde ej bestämdt säga hvar, men han uppgaf
att platsen, der trollen bodde, kallades af folket för
Sebbaberg) fans förr i tiden hvarje år ett åkerfält, hvars gröda
mejades af trollen, utan annan ersättning af egaren, än
en tunna öl, som om aftonen före skördenatten kördes ut
på fältet. Så gick det många år, till stor lättnad för
folkets arbete. Men så en höst föll det en dräng in, att
sedan öltunnan var förd ut på sin gamla plats, gömma
sig i närheten af fältet för att se på, hur trollen mejade
korn. Vid midnattstid kommo de, anförda af en stor
gubbe, som utdelade sina befallningar och sade: «Snapper
gör band, jag skär för hand, lilla Vissa binder och sätter
upp!» Arbetet blef gjordt; men trollen måste dock ha
märkt, att de blefvo bespejade, ty efter den natten
skördade de aldrig mera åkerfältet.

När trollen kunna komma åt, taga de både barn och
vuxna menniskor till sig i bergen. Det senare har skett
i Näflinge socken i Vestra Göinge härad; der hände det
sig för flera år sedan, att en ung hustru, som ännu ej
var kyrktagen efter sitt barn, satt i sin stuga och hörde
— för hennes öron att tycka — klangen af fårbjellror.
En smula eftertanke skulle ha sagt henne, att hon i sin
belägenhet ej borde gå ut och öfver vägen, men hon
tänkte blott på fåren och skydde ej att springa efter ljudet
af bjellrorna. Hon sprang och sprang, tills hon kom upp
på en hall, i hvilken der bodde troll; klippan öppnade sig
och hon kom ner till dem. Hon måste stanna der i
veckor, om icke månader, och skulle säkert fått vara der
hela sin tid, om det ej fogat sig så, att mannens får
blefvo borta och han gick för att söka dem just på samma
klippa eller hall. Då hörde han hustrun sjunga der inne:
«Ack, fräls mig! ack, fräls mig härifrån, kom hit med
mitt röda brudband (brudskärp) då öppas berget!» Nu
visste mannen, hvar hans unga hustru fans, och nästa
torsdagsnatt tog han folk med sig dit. Försedda med rep

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wefolkdikt/0142.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free