Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
god gerning, som manat småfolket ned i jorden, och red
helt förnöjd att fira julafton hos någon af sina slägtingar
i Hammarlöf. Men då han sent om natten skulle rida
hem till Tomarp och åter kom förbi högen, såg han den
igen stå på guldpelare, och nu syntes den grön, som om
våren, fast marken annars öfverallt sken hvit af snö.
Drängen såg också, hur trollen dansade inne i högen och
voro ännu gladare än sist han red der förbi. Han blef
underlig till mods vid detta och red allt hvad han kunde
hemåt och led ingen skada. Men en oro och tungsinthet
följde honom, ända tills han fick mod att bekänna allt för
presten. Denne var en verklig gudsman, som både kunde
risa och lisa med ordet; drängen fick tröst i sin själ,
och från den stunden dömde han aldrig hårdt om någon
lefvande varelse.
Samme kamrat, som berättade detta, omtalade äfven,
att der i trakten fans, eller hade funnits, en annan hög,
som kallades Tornabacken derför, att der växte en del
hagtornsträd på den. I denna hög hade en gång en
gammal man i Hammarlöf blifvit intagen, och ingen kunde
begripa, hvar han tagit vägen. Han försvann sent en
söndagskväll och han satt der ända till nästa Söndag. Då
hörde han kyrkklockorna ringa och sade, som kristen sed
ännu är: «I Jesu namn!» då slapp han ut, men han
trodde sig ha suttit der under lika många år, som det
var dagar. Om nu trollen voro i hälarne efter honom
eller han bara var skrämd, är ej lätt att säga; men säkert
är, att gubben kom springande in i närmaste gård och
betedde sig som en «fjanting» (tokig). Folket der i gården
förstod godt, både hvar han varit och hvar han kom ifrån,
derför lade de honom i en ho, som vi kalla blandningsho,
derför att kreaturens foder blandas i den, och der strödde
de hvitlöksknopp på honom. Han skrek och väsnades och
sade, att de stenade i hjel honom, men slutligen vek dock
förtrollningen bort, så han redigt kunde tala om, hvad
han upplefvat inne i backan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
