- Project Runeberg -  Folkdiktning, visor, sägner, sagor, gåtor, ordspråk, ringdansar, lekar och barnvisor /
173

(1880) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

utan började på den fjerde och siste, så var det för sent,
ty icke nog med, att gamla och unga vid tredje reprisen
dansade som de varit vilda, utan nu dansade spelman,
bord och bänkar, och kunde ej stanna, så länge lif fans i
folket, om ej någon person kom utifrån in i stugan och
med en knif afskar alla strängarne på fiolen.

Det är en allmänt känd sak, att somliga menniskor
förstå konsten att kasta sömn på folk. De skickligaste
tjufvar skulle ej kunna lyckas så bra, om de ej först
tystade bandhunden och sedan söfde folket. Hur detta
senare går till, är ej kändt, men hunden tystnar, när tjufven
får fatt i husets eller gårdens hörnstolpe och så biter i
samma timmer, som det hvari hundens kedja är fästad.

Nu för tiden resa personer omkring och föregifva sig
kunna utrota råttor och möss; förr i verlden kände de
fleste bönder till flera sätt att förmå de små skadedjuren,
att antingen förhålla sig hyggligt eller ock lemna hus och
gård. Vill man lefva i god grannsämja med råttor och
möss, bör man ej hata och förfölja dem, ej heller kalla
dem vid deras namn, utan hitta på något annat åt dem,
då man skall tala om dessa små djur. Blifva de så
behandlade af en menniska, låta de nog bli att bita sönder
hennes kläder eller göra hennes linne skada. Det kan väl
ändå hända, att de bita ett eller annat plagg för någon i
huset, men då är det ett säkert varsel för, att den, som
eger det sönderbitna klädesplagget, skall antingen flytta
under årets lopp eller ock lemna detta jordiska.

Men det händer ofta, att man kan få sina ovänners
råttor och möss sig tillsända, och med dem kan man ej
så komma till rätta, ty de äro komna för att göra en all
skada. De hafva en rigtig råttkung, som de lyda, och
förrän man får magt med honom, blifver man aldrig af
med ohyran. Jag gick en höst på arbete hos en rik
bonde nere på landskronaslätten, och der i gården hade
de under ett par år förgäfves fört krig med en förfärlig
stor hop råttor, som gnagade upp halmtaken på husen,
åto upp säden på vinden och anrättade all slags skada.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wefolkdikt/0181.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free