- Project Runeberg -  Folkdiktning, visor, sägner, sagor, gåtor, ordspråk, ringdansar, lekar och barnvisor /
224

(1880) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

nämnes kommer sållet så starkt i svängning, att man knappt
kan hålla saxen, utan den vill vridas en ur händerna.
Det samma sker med en ärfd psalmbok, fastbunden vid en
ärfd nyckel. Här kan det nu ej vara fråga om, att den
magnetiska kraft, som man har i händerna, kan verka
detta, ty ibland vänder sig sållet eller boken vid det första
namn man nämner, så vida det är tjufvens. En annan
sak är det med pilkvisten, som utvisar vattenådrorna; den
kan hvem som helst lära sig att föra, ty här beror det
hela på, att man trycker till, så att den magnetiska kraften
kommer in i pilkvisten, ty då böjer den sig helt naturligt
ned der vatten finnes. Detta är ej skrock, utan något,
som brukas äfven af sådana kunnige män, som den rike
fabrikör X. i staden L. Han hemtade en karl från
Helsingborg, betalte hela hans resa på jernvägen, och gaf
karlen dertill tio kronor; men vatten fans också på den
fläck han utvisade. Somliga förblanda pilkvisten med
slagrutan, som utvisar jordagods; men denna senare liknar
mera en pappersdrake. Den kastas upp i luften och faller
ned, der som finnes metaller i jorden.

Samme man, som berättade mig om soldaten, som
smidde ögat ut på katten, förtäljde också, att han kände
en bonde, som på sin gård hade haft ett askträd, hvilket
var mycket gammalt och som hans förfäder hade satt stort
värde på. Men nu, när denne unge bonde hade öfvertagit
gården, tyckte han, att den gamla asken stod i vägen.
Den skymde för fönstern; rötterna upptogo nästan halfva
gårdsplanen, och stammen var så ihålig, at tre till fyra
svin brukade krypa in och ligga i den. Husbonden lät
fälla asken; men alla, som burit hand på den, blefvo
sjuka eller råkade ut för annan ofärd.

Det sades för öfrigt om denna gård, att der ej var fritt
för hvarjehanda pysleri. Det hade händt förre egarens
hustru, att hon en dag, vid klart solsken, kommit ut på
gården och der sett en hel hög hyfvelspånor. Hon tog
några deraf i sitt förkläde, för att göra upp eld med dem;
men väl inkommen i stugan såg hon, att spånorna voro

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wefolkdikt/0232.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free