Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mannen skulle gå öfver bäckens vadställe, var der något
som slog till i vattnet, som om der varit en förskräcklig
stor fisk, och der blef gnistor, stjernor och solar på
vattnet, som om det varit det grannaste fyrverkeri. Men
i det samma skrattade bäckhästen på sitt vanliga hemska
sätt, så att mannen ej kunde tvifla på, hvem det var som
gjorde alla dessa konster.
Det är dock lustigt, att i samma trakter, der man
trodde på så mycket trolltyg, man der samtidigt hade en
liten sägen, som gycklar med de kringvandrande «knallarne»
för deras räddsla för spökeri. Det var en gång — heter
det — två knallar, som med sina krampåsar på ryggen
vandrade fram förbi en herrgård, som låg bredvid vägen
på en höjd. På herrborgen firades en fest, ljus lyste ur
alla fönster, men det sågo ej knallarne, de varsnade blott
de brinnande tjärtunnorna på höjden, och dessa togo de
för stora penningebloss. Och som de gå der med hjertat
i halsen, kommer der ett brinnande tunnband nedåt backen.
«Aldrig har jag skenbarligare sett fan förr!» sa’ den ene
knallen. «Vi få väl sjunga: Vår Gud är oss en väldig
borg!» sa’ den andre. «Ja, han må vara så väldig han
vill, så ränner ja’ gu’ pina dö’ till nästa gård!» svarade
kamraten och satte af så fort han kunde springa.
Det är många lärda menniskor, som tro, att der blott
behöfs några upplysande ord ur naturläran och andra
kunskapsböcker, för att jaga bort den gamla tron på allt
skrock; men de fingo annat att veta, om de lefde till
sammans med oss. De gamle förtälja allt sådant för
barn och barnbarn, som något så sant, att det vore det
samma som ett brott mot fjerde budet, att säga deremot,
så länge man är ung; och komma vi senare något ut i
verlden, träffa vi på många bildade menniskor, hvilka
tro fastare på spöken än på Gud, så en kan komma att
tänka både så och så, i synnerhet då man sjelf upplefvat
konstiga ting. För min del är jag för upplyst i mycket,
att jag skulle tro på allt sådant, som t. ex. min gamla
farmor tror på; men det skulle ej gagna till något att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
