Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sagor.
1. Prins Lindorm.
(Landskrona.)
Det var en gång en konung och en drottning, som
regerade öfver ett mycket stort rike; de hade många skatter
och lefde lyckligt med hvarandra. Men allt som åren gingo,
blef kungens sinne tungt, ty drottningen skänkte honom
inga barn. Drottningen sörjde också mycket häröfver, ty
fast än kungen ingenting sade till henne om sitt
bekymmer, så förstod hon ändå att det grämde honom, att ej
ega någon arfvinge till sitt rike, och hon önskade hvar
dag så innerligt att hon måtte få ett barn.
Då kom der en gång en fattig kvinna till slottet och
bad att få tala med drottningen. Men drottningens tjenare
svarade, att de ej kunde släppa en sådan fattig
tiggar-kvinna in till sin höga matmor, utan ville de gifva den
gamla en skärf och låta henne gå. Kvinnan sade då, att
de skulle säga drottningen, att till slottet var kommen
någon, som ville afhjelpa hennes lönliga sorg. Det budet
bringades till drottningen, och hon befalde, att den gamla
skulle föras till henne. Så skedde, och kvinnan sade:
«Jag känner din lönliga sorg, drottning, och är
kommen för att afhjelpa den. Du önskar dig ett barn, du
skall få två, om du lyder mitt råd.»
Drottningen förundrades högeligen öfver, att den
gamla så väl kände hennes hemliga önskan, och lofvade
att följa hennes råd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
