Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Qvällen före brölloppet, skulle Boel hjelpa Johanna
att vira papper i sitt hår, ty hon ville nödvändigt vara
klädd, som brudarna i hennes hembygd. Kerstin var ännu
ute och deltog i tillrustningarna, så att Boel var ensam
med Johanna i kammerset (ett litet rum innanför stugan.)
”Har du hört — jag ska väl nu snart inte dua mera
— att Olofs far är död? — tog jag hårdt i hårpiskan? —
och lemnat letta pengar efter sej, och nu tjenar inte Olof
längre, utan har avenderad (arrenderat) Bullabo, neråt
Ringasjön till. Jon Assar sson går i borgen för honom och
han fick’et på höggliga förmåner, sa han.”
”Har du talat med Olof?”
”Jag skulle inte sjelf säga’t, men eljes ville han, att
jag flottade till Bullabo och hjelpte hans mor med
hushållet, men jag svarade, att jag skulle tjena dej, och då
sa han, att om så vore, att du ville ha mej, ville han ge
efter; för dej ville han önska allt godt, och kunde han
nå’ngång göra dej eller de diria nå’n tjenst, skulle det
vara hans största lycka, sa’ han.”
”Boel du snor upp håret så hårdt, så ögonen tåras på
mej! Vill du till Olof, så far, ty han kan behöfva en så
trogen tös, som du.”
”Nej, jag följer med dig, ty Olof tog min syster Nilla
istället.”
Kerstin kom nu in och manade till sängs. Och kort
derefter sof hon den rättfärdiges sömn, under det Johanna
bet i lakanet för att qväfva sina snyftningar.
”Brudtämman,” en gammal prestenka från staden, kom
följande morgon för att biträda Kerstin med toiletten och vara
ett slags brudtärna för henne, medan Johanna, strängt följande
skogsboarnas bruk, enligt detsamma valt sig ett par unga
flickor till tärnor; dessa voro Malin Assarsson och Elna
Torsdotter, denna sednare till stor harm för Kerstin, som
ej, då hon först hörde det, kunde låta bli att muttra:
”Kaka söker jnaka.”
”Johanna,” sade Malin, ”hvad är det här allt för
grannlåter du har här i den lilla blåa kistan? de äro ej dina*
”Nej, jag har lånt dem af prostinnan.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
