Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvem har ej sett, att du är stolt, som en sann adelsdam
i själ och sinne, och denna din själsadel gör dig ödmjuk
inför den oförvållade fattigdomen. Min Gunilla hade ej
så djupa gropar i sina armar och voro så lagom rosig,
om ej du vore — —.
Sigrid böjde sig djupt, så djupt som hon aldrig förr
böjt sig för någon menniska, och tryckte sina läppar mot
friherrinnans lilla magra hand. Men hvem är denna
menniska, som har den ogrannlagenheten att gästa dem?”
slöt Ebba undrande.
”Det är en slägtinge till baronen, en ung man, som
lärer hafva studerat till jurist i Upsala, men den banan
lär vara långsam; medel tröt och han har nödgats åtaga
sig informatorsplatser under tiden. Hans siste lärjunge,
som var grefve W:s yngste son, dog i våras. Orillon, han
heter så, har skrifvet till en slägtinge i Frankrike, som
lofvat honom understöd, och nu önskar den unge mannen
uppehålla sig under sommaren hos Dubbens, hvilka han
trodde vara i goda omständigheter. Jag har detta af
friherrinnan sjelf.”
Ebba stod med handen på dörrlåset, under det fru
Humbla talade; ett tankfullt uttryck låg öfver hennes
an-sigte och tårar glimmade emellan de sänkta mörka
ögonfransarna. ”Jag skall nämna saken för far, kanske han
vet råd, ty det måste vara svårt för den unge mannen —
hur heter han? Hvad? Johan, Johan von Orillon!” Ebba
satte sig på en stol invid dörren. ”Säg mig, mutter, huru
ser denne — Johan ut?” frågade hon utan att se upp.
”Du kan ej hafva sett honom, om ej i drömmen,
Ebba,” log fru Humbla. Ebba spratt till och blef blodröd.
”Hvad är det, min flicka?” frågade frun och såg
forskande på henne.
”Ingenting egentligen, men man borde ej befatta sig
med några af dessa vidskepelser, hvilka brukas vid
midsommar.”
”Du har väl ej,” log frun, ”ätit en hel spickesill med
hufvud och innanmäte till qvällsmat, för att midsommars-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
