Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
själs afgud, en taskspelare, som köpt sig mat och logis
för sina usla konster och hon sjelf, hvad hade hon ej
varit, om ej en känslosam jjolla, som trott på fagert tal
— — För dylika naturer, som Ebbas, är upptäckten om
det älskade föremålets ovärdighet en dödsdom öfver deras
tro på det goda och tillika öfver lifvets glädje; för stolta
att gråta öfver sina gäckade förhoppningar, blifva de
vanligen hjertlösa koketter om de äro vackra; de fula blifva
stundom eftersökta sqvallersystrar, någon gång äfven
lärarinnor, emedan de ej kunnå dölja sig i ett kloster; alla
skämta de qvickt öfver kärleken, fastän de bära en
ständig enkesorg efter den i sina hjertan — — —
Fru Humbla hade äfven läst den olyckliga
tidningsnotisen; hon bäfvade för Ebba, men insåg äfven, att ett
försök att trösta henne, härvidlag skulle af denna stolta,
ömtåliga själ kännas som en förolämpning. Hon skref
derföre till Ebba, utan att nämna ett ord om Orillon;
men yttrade, liksom i förbigående: ”jag leds efter dig, min
Hicka, och om du gjorde detsamma efter din gamla vän,
så kom du antingen hit eller skref du ett långt bref till
mig; du har ju ej glömt hvarest ett hjerta utan svek
klappar för dig” — — —
Ebba visste nogsamt, att hennes förställningskonst ej
dugde inför den gamla, men var nu så sjukligt retlig till
lynnet, att hon ej fördrog att de svidande hjertesåren
vidrördes ens af hennes milda ord, derför besvarade hon
hvarken detta eller ett sednare bref ifrån henne. Då blef
fru Humbla allvarsamt orolig, och under förevändning att
förnya kontraktet med sin hyresgäst i det röda huset vid
kyrkan, reste hon först dit och sedan fram till Pålstorp.
Då hon anlände dit, träffade hon endast Assarsson hemma,
Ebba hade gått i byn för att besöka en sjuk; frun
häpnade öfver Assarssons förändrade utseende, den kraftfulle
mannen hade blifvit gubbe.
”Gudskelof att ni kom,” sade han då han såg henne.
”Jag hade bedt eder komma, om jag vågat för flickan; ty
ni vet nog, hvilken olycka som hemsökt mitt hus, och jag
behöfver ej dölja för eder, att jag tror,” — rösten bröts
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
