Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’Utländing1!* skrek Hult; detta var det v&rsta skymford den
•dödsdömde skåningen hade till hands. ’För några dagar sedan
hotade dina sraålftndingar att sveda af min gård, för det jag var
«n svensk, som stämplade mot Danmark.’ —Ysedomaren slog
blott upp med handen och aflägsnade sig. Bondens dom var
oåterkallelig.
Novemberkvällen föll på, när Hult fördes fram till det
närmast stående trädet, boken, under hvars nedersta grenar hans
liustrus och barns tillflyktsort var gömd, och här bands mannen
fast vid stammen.
Folksägnen förtäljer uttryckligen, att de småländske
snapp-hanarne alltid sköto till måls med pilar på sina skånska fångar
i afsikt att förlänga deras kval, och nu börjades den leken
cnot Hult. Men denne, som ej var bakbunden, utan med
•ett bastrep surrad fast vid trädstammen, krängde i skymningen
af sig tröjan, hängde den på närmaste gren och glöd själf
bakom stammen, utan att dock hastigt kunna komma lös. Då
icröp en liten flicka tyst och behändigt fram under ris- och
jordhögen, räckte fadern en lieknif, och inom ett ögonblick var fången
fri och försvunnen i skogens mörker.
Snapphanarne märkte för sent, att de blott skjutit till måls på
bondens skinntröja; men då de begrepo, att deras anförare hade
•en särskild mening med denna sin dödsdom, läto de honom
blifva i sin tro, att Hult ljutit döden.
Någon tid därefter hade Ysedomaren fått kungligt
gåfvo-bref på Hällevik, ett vedermäle af kunglig tacksamhet för ’vår
trogne tjänares’ mod och tapperhet i striden mot
upprorsmännen –«
»Blir hår spöken af allt det här; spöken, som jaga en af
nutidens intet troende unge lärde ur hans fäders borg?»
»Hela nejden hår är full af gastar, min käre Georg; du
kan få så många sådana, som du behagar, af hvilken gubbe
•eller gumma du träffar här —»
»Så, så, inte vredgas, lärde svartebroder Knut! Jag får väl
lof antaga, att du slutligen själf presenterar Hälleviksgastarnes
linaste grädde för mig. Vill du hafva den godheten att fortsätta
krönikan 1» >
»Möjligen; men du tyckes vara alltför nervös, detta
förutan. — Inte det; nå, får gå då!«
Wigttröm, Från Herr t »äten och Bondgårdar.
8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
