Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han talade med en viss forcerad munterhet till henne,
men Gudrun märkte att han själf var upprörd, och hon följde
faonom villigt, ännu stum af skräck, då han skyndsamt förde
henne genom några oupplysta gångar och gemak till de rum
i närheten af grefvinnans sängkammare, som blifvit utsedda åt
Oudrun efter Adas bortgång.
»Onkel har redan glömt, att han bedt dig läsa för honom;
Jag kom nästan i samma ögonblick som du lämnat salongen och
onkel ansatte mig med frågor, hvarför jag fördröjt mig så länge
bos kapten Bergers >, pratade Dan.
»Nu skall du gå till sängs, älskade», fortfor han och ringde
-efter kammarjungfrun. »Sof nu godt och dröm bara om mig.
Du skall få se att jag öfvertalar de gamla till att rätt snart flytta
härifrån och in till staden. Då tala vi om för dem att vi älska
hvara ndra — göra vi inte det?»
Han slöt den ännu darrande flickan intill sig och kysste
henne häftigt, men då han nu hörde kammarjungfrun komma,
.sköt han upp dörren och ropade till tjänarinnan, att fröken
snaf-vat ötver en framdragen pall i det mörka biblioteket och ropat
på hjälp.
»Var det fröken som ropade? Jag hörde skrik därifrån,
«nen trodde att...» flickan tystnade förlägen.
* Att det var spökeri förstås», högg Dan in med bister min.
»Ida tyckes vara mörkrädd!»
»Ja, det vore icke att undra på, så som det stundom tasslar
•cch prasslar i lilla trappuppgången upp till biblioteket.»
En nästan hotande åtbörd jämte en ljungande blick från
grefve Dans ögon tystade Ida.
»Ser du ej att fröken blifvit uppskrämd!» mumlade han
-då han gick förbi den bestörta tjänarinnan.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
