Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»I Jesu namn, hvem ftr I?» frågade hon i en dialekt, som
föreföll honom mer frftmmande fin alla de bygdemål han förr
hört i vårt land.
»Blif icke rädd, mitt barn, utan kom — du kan dränka dig!»
»Hvem är han då? Kan han inte nfimna mig sitt namn»,
frågade hon halft rädd, halft trotsigt.
»Jag är baron Odenhjelin från Sätraby. Jag gör dig ingen
skada. Hon är troligen svagsint», tilläde han för sig själf.
»Ja så, det är bara han», svarade hon glädtigt. »Jag
rodde minsann det var sjöhästen, som förskapat sig till karl.
Far har talat om baronen; det är ju I, som vill måla här?»
Under det hon så pratade, såg hon på främlingen med
förvånade barnablickar, vadade fram mot stranden och
tycktes ej ägna en tanke åt den fantastiska skrud hon bar. »Jag
trodde baronen var en gammal en, liksom hin som dog»,
yttrade hon, torkande sina nätta fötter på strandens mjuka gräs.
»För I är väl den rätte, vet jag?»
»Helt säkert. Hvad fruktar du för?»
»Ah, här är ännu ej så fritt från ett och annat konstigt
här omkring sjön. Men far sade, att I borde se sjön nere vid
Myrehöl, där är den grannast.»
»Är du kanske Sjunnes dotter? Hvad heter du?»
»Agda. >
»Hvarför är du så där utstyrd?»
Hon spratt till, for med händerna åt hufvudet och blef
blossande röd, då hon erinrade sig sin skrud. Skyndsamt ref
hon af sig kronan, svepte håret till hopa i en stor knut och
plockade näckrosorna ur lifgördeln utan att säga ett ord.
»Hvarifrån har du fått den granna dräkten, såg?»
»Säg det ej, når I träffar far! Det är farmors bruddräkt
Jag har så länge önskat profva den och se hur hon såg ut, då
hon stod brud. Där hemma vågade jag ej göra det; men når
de nu alla, utom moster Nilla voro i kyrkan, så gick jag hit
med dräkten. Endast silfverbältet, som hon sålde för att far
skulle kunna bryta upp Stenlyckan till rågfålt, och
silfverkro-nan, som tillhör vår kyrka, kunde jag ej få. Men tala nu ej
om, hvad jag gjort, ty far skulle gråla, och mor är så rysligt
ond på mig förut!»
»Jag skall ej vålla dig något förtret. Men hur skall du
komma osedd hem?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
