Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inne i staden, under det hon arbetade hos dem. Det var, som
om hon skjutit en med fantastiska slingor och figurer
broderad skflrm framför den glödande eldhärden i sin själ.
»Tre långa år låg far till sängs med pinetrant gnissel eller
miggrän i hufvudet och den aromatiska värken i armar och
ben. Det var en dyrabel tid för oss; stackars mor fick igen
arrivera vid tvätt och skurning inne i staden; jag dugde ju ej
till ordentligt arbete; det enda jag vann med var att sitta och
snörpa, när far sof om nätterna. Eljes var det till att civilt
hvajt kvart lägga hans ben än hit, ftn dit. Och så skulle här
ju kockereras en smula mat till honom och bror Lars, som gick
i lära. På tredje våren slapp far bort, och när jag då fick
mera tid att obsalvera på mig, hade ryggen och höften gjort
sig rent ryska under tiden, så en — en — bekant kom och
ville inventera mig till en surbrunn.»
»Det var ingen annan än Per Smed,* fnös mor Kämpe
argt med nfisan intill fönsterrutan.
Tilla Kämpe dök åter ned i sitt lappbylte, men fortfor
med mera ifver: »Det troddes, att det skulle vara bra för mitt
korta ben, om jag drack vatten ur en bra stark moralkälla,
och det var bestämdt, att — att — någon skulle rekvirera mig
dit, men så trfiffade det sig så kuriöst, att min yngste bror,
vår Lars, den stackars snälle syrken, hade råkat i
omständigheter hos sin husbonde och var utan plats. Mor behöfde hjälp
till att spaliera honom, för han var af svag karlatér. Eljes
var han ett rent snillefoster, näfvanöden, så han både murade,
snickrade, målade, spelade handklavér och hvilket som hälst
alldeles kontant, men hade ingen framtidsbegäring till något
visst —»
»Utom flaskan, men det rådde han ej för, stådaren,» högg
åter gumman in och vände sig ändtligen mot åhörarne. »Det
var köpman Bojs skull, att flaskan blef vår Larsas öde, för nftr
jag skurade på Bojs kontor, tre månader innan barnet föddes,
narrade han mig till att dricka tre glas bishop, eller hvad det
var för vin, men det purrade i mitt hufvud, så kontoret gick
rundt som ett spinnrockshjul, och jag måtte hälla mig ned en
stund på soffan. Se, därför fick Lars fyllelytc, som är urbota.»
Efter detta med eftertryck framsagda försvar för sitt yngsta barn,
vände mor Kämpe åter ansiktet mot rutan och stirrade med
förnyad ifver ut på det från staden hemfarande bondfolket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
