Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett trampande af många tunga skodon hördes i den
rymliga förstugan; dörren till stugan öppnades varsamt och en
oöf-verskådlig rad af karlar och gossar skred med halft glada, halft
vördnadsfulla miner och mot det starka ljusskenet blinkande •
ögon in i stugan, delade sig vid dörren i två led, dragande sig
långs bordets båda långsidor och inneslöt hela bordet som en
lefvande mur.
Gårdsdrängen satte sig på tvärbänken vid högsätesstolpen,
och en efter en gled då ned på sin välkända plats. Husets
högtidsklädda döttrar stodo i flock vid det kortare bordet, och
tjänarinnorna inkommo i rad med köttmaten och de stufvade
bönorna.
Ej ett ord hördes i det rikt upplysta rummet.
Från köket inträdde husmodern, och på tröskeln till ett
litet sidorum syntes nu husfadern åtföljd af en julgäst, en
medelålders man i torftig herredräkt, och bakom dem båda
fram-kikade ett muntert ansikte, omgifvet af ett långt grått hår,
be-nadt i pannan.
— God jul, godt folk! helsade husfadern.
— En god jul, lycka och välsignelse och allt hvad som
kärt är! steg det i stark kör från allt husfolket.
Husfädern stod ett ögonblick stilla, mönstrande samlingen;
kring den hårdt sammanslutna munnen drog sig ett svagt
leende, och där kom ett fuktigt skimmer i de blå ögonen med den
skarpa stadiga blicken. Det var också en märklig samling
menniskor, som belystes af julljusen i Bonde Nilssons
folk-stuga.
Först döttrarna i prydliga, moderna drägter, men med
denna-fria, lediga hållning, som dagligt kroppsarbete förlänar åt bildade
kvinnor, och så dessa tunga oviga pigor med blossande ansigten
och röda fuktiga händer, gripande nedom kanten af karotterna.
Husbondens blick gled flyktigt öfver kvinnornas bord och
häftade sig vid männens. Gårdsdrängen, en gammal soldat med
»Karl-Johans näsa och dito hår», fick en liten nick;
»hedningen»-bredvid honom, han som aldrig blifvit konfirmerad och ej kunde
bli gift vid sitt barns mor, emedan han ej lärt läsa och ej kände
annan utanläsning än den apostoliska trosbekännelsen och »Fader
vår», fick ett vänligt: »God jul, Mörk!» Och så gick blicken
vidare öfver unga, blommiga ansigten, öfver gråsprängda
hufvu-den och skäggiga kinder, tills den åter hvilade på den forne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
