Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de öppna dörrarne, nu och di åtföljd af en skrattsalfva, som
kom Olaves att rysa, där han satt inne hos den döda.
Han steg upp för att gifva Anders tillsägelse att ståfja
kvinnoglammet i källaren; själf ville han gi ut i köket och
erinra kokmadamen att här rustades till begrafning och ej till
bröllop. I storstugan var ett af lakanen viket undan från
fönstret it vägen, och då han tankspridd ställde sig där och såg ut,
skymtade han ett ljust hufvudkläde emellan buskarne på andra
sidan om vägen.
»Ella!» spratt han till, ryckte sin mössa ned från
kroken på dörrposten, gick trädgårdsvägen ut och gled in mellan
kullarne.
Ella hade satt sig ned i en liten skogsdunge, där hon
hvarken syntes från gården eller landsvägen i den nu tilltagande
skymningen, som insvepte hela nejden i ett lätt blåaktigt flor.
»Hur många kvällar har du låtit mig sitta ensam här,
O-laves», sade Ella harmfullt. »Är det månne du eller Anders
korgm ak are, som råder på gården?»
Olaves svarade ej. Det såg ut, som om han ej hört, hvad
hon sagt utan blott fördjupat sig i åskådade af hennes skönhet.
Ella märkte det och log, så att hennes hvita tänder lyste emellan
de tjocka mörkröda läpparne.
»Jag började tro, att du glömt mig!» sade hon, i det hon steg
upp och lade handen på hans skuldra, så hennes ansikte kom
i frestande närhet af hans.
»Jag har sorg, Ella.»
Flickan sammanpressade läpparne. För henne hade
dödsfallet varit ett glädjeämne.
»Alla ska vi den vägen, vet du ju, och hon var ju ej din
riktiga mor. När nu bara liket kommer ur huset och
ordentligt i jorden, får du bättre humör, Olaves.»
»Det vore godt, om du spådde sant, men det är så mycket,
som kommit öfver mig sedan —.»
»Sedan vi dansade på blomstermarknaden, ja, det är en
stor förändring att så i ett nu bli sin egen herre. — Nå, skall
du göra en stor begrafning?» Det var egentligen denna fråga,
hon nu var kommen för att framställa.
»Ja släkt och bekanta.»
»Far är ju inte bjuden!» bröt hon ut. »Är han för
simpel kanske?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
