Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ja bevars, Lennart, det dftr fir godt ocb väl; men när du
ej är karl för att kasta din hustrus skvallerhistorier i elden, så
är det din moraliska skyldighet att.. Tyst, här kommer hon!»
Rutb kom hvirflande in i atelieren med sådan fart, att Sixten
omedvetet ställde sig skyddande för sitt staffli, ögonen glänste,
kinderna voro rosiga som på en ung flicka och läpparne logo
ett leende, hvilket påminde om ett barn, som fått en kär leksak.
I handen höll hon sin novell, hvars färg påminde om de innersta
bladen i en hvit törnros.
»En förtjusande lek af hvita, gula och röda färgtoner
samman-smälta till ett helt! Bara det är nog att försätta läsaren i stämning*
— Se, Karl;» hon höll de lätt fläktande arken upp emot brodern.
»Det där förstår Lennart bättre.»
Hon studsade öfver både ord och ton, men då hon
varse-blef sin man, flög ett drag af bittert gäckeri öfver det nyss så
strålande anletet.
»Ja, kanske du har lust att läsa det här. Man förutspår
mig lycka därmed och —»
»Hvilken man förutspår dig detta?»
Ruth blef mörkröd ända ned till halsen vid broderns
märkligt betonade fråga; hennes nästan skrämda blick sökte ovillkorligen
Lennart, och då deras ögon för en sekund möttes, vek blodet
lika häftigt tillbaka, och bon blef marmorhvit.
»Nå-å, hvem år profeten?»
Sixtens ton väckte hennes trots. »Jag fick just ett bref
från — häradshöfding Specht.» Ruth tvang fram namnet, så
det kom med en käck klang, liksom skottet ur en pistol.
»Kan han verkligen mena det, Ruth? Specht saknar ej
omdöme, men denna historia tyckes mig vara allt för — för
skabrös till att kunna påräkna hans välvilliga anmälan och
gynnsamma kritik.»
Om en af atelierns statyer börjat tala, skulle Ruth knappast
blifvit mera häpen än vid detta yttrande af Lennart. Hon gick
ovillkorligen ett par steg baklänges. Tekla vände sig häftigt om,
för att förvissa sig om att det var han, som talade.
»Du har visst glömt, att du lät slänga in de begagnade
korrekturarken i min stora papperskorg; jag tog detta som en
önskan, att jag skulle läsa arbetet, innan det kom ut. — Det är
ledsamt, att du låtit trycka det.»
Mannens lidelsefria ton och säkra sätt både retade och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
