Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
ledsna på att höra ett och detsamma pianoklinket. Här har varit
en mängd sådana der trollkarlar på piano — Gud signe dem!»
Wennerberg var överhuvud ingen musikalisk virtuos. Han fordrar
levande uttryck och inre sanning och mening i musiken, och i
denna fordran ligger innefattat något av den etiska livskänsla, som
präglar Wennerbergs syn på såväl musik och annan konst som
i allmänhet. Jag vill ej underlåta att anföra några reflexioner
över musikaliskt föredrag, som Wennerberg antecknade i sin
dagbok1 i anledning av den utmärkta ensemblen vid en kammarmusikkonsert, som han hörde i Miinchen 1851:
»De [stämmorna] talade så, som en som klart begriper och innerligt känner, hvad han har att säga. Detta är ingalunda ett vanligt
fall vid det musikaliska talandet; tvärtom hålles det blott som sådant
tillräckligt tillfredsställande, och man drager sällan i betänkande
att ge det sitt lifligaste bifall, då det höjer sig till den slags formella
vältalighet, som är de s. k. virtuosernas starkaste sida. Men hur
tom är icke denna vältalighet och hur ovaraktigt dess intryck!
Den är en ’ljudande malm och en klingande bjellra’, då deremot
den, som uppkommer, när en konstnärlig ande vet att göra den
musikaliska bokstafven lefvande, är rik och nästan oförgätelig.
Hur mångfaldigt kan icke t. ex. det lilla ordet: kom! utsägas, och
hur enfaldigt måste det icke skrifvas! Hur skiftande är det icke i
verkligheten, allteftersom det kommer från en glad, vemodig,
öm, vresig, liknöjd eller inställsam persons läppar, och likväl hur
enahanda pa papperet! De flesta spela dock endast noter såsom
noter; och blott dessa äro tillräckligt ’svåra’, och det lyckas executören att obehindradt och raskt framkasta dem, så öfverhöljes
han af applaudissementer. — - — Man fäster i allmänhet för
mycken vigt vid tankens framställning och för liten vid framställningens tanke eller hela dess inre betydelse. Man säger med förtjusning: ’ej en enda not gick förlorad’; men man förbigår med
likgiltighet, om dervid hela meningen strök med.»
Det är — för att överföra saken från interpretationens till skapandets område — denna »framställningens tanke», som hos Wennerberg i stort sett är av så stor betydelse, att musiken, rent som sådan
betraktad, intar en mera sekundär ställning: i själva framställningen låg mindre hans styrka, redan därför att han aldrig nådde
1
Återgivna i Ny Tidning för Musik, 1853-1854.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
